tisdag 31 mars 2009

En vacker och sorglig saga


Sonya Hartnett funderade på att lägga av med sitt skrivande när något fantastiskt hände. Hon tilldelades ALMA-priset på fem miljoner kronor. Det är det näst största litteraturpriset i världen och det största barn- och ungdomslitteraturpriset. Sonya Hartnett är verkligen värd priset för hon är så egen och tokbra i sitt skrivande och det hade varit en jättestor förlust om hon slutat skriva böcker.
Jag har lästa tre av Hartnetts böcker (Surrender, Jag är djävulen och Pojken i Soffan) och jag älskar dem alla. Hon rör sig hela tiden på gränsen mellan det verkliga och drömmen. Hon låter sina läsare vara med i berättelsen och göra sina egna tolkningar av boken. Det låter kanske lite luddigt och ja, det kanske det är men så bra!!
Pojken i soffan är hennes senaste bok och den höll mig vaken i natt. Men vad gör det när man belönas av en så vacker och spännande berättelse. Allt börjar när Matilda kommer hem och hittar en pojke sittande i sin soffa. Konstigt nog blir hon inte förvånad eller rädd, allt känns precis som det ska. Matilda fixar te och kakor, sen börjar hon och pojken att prata om Matildas liv. Matilda är 75 år och har haft ett liv fyllt av äventyr, den stora kärlek, förluster och djup sorg.
Det är en stillsam, fin och ändå spännande berättelse. Berättelsen startar när Matilda är en liten flicka och kallas Maddy. Men Matildas historia handlar mest om henne och Fjäder. Fjäder var hennes stora kärlek som blev tvungen att lämna henne för en längtan till något annat. Matilda träffade honom på stranden där han levde och kunde pratade med fåglarna. Han beskrivs mer som ett naturväsen än som en verklig person. Matilda kunde aldrig glömma honom, trots att hon bara var 19 år när de träffades och levde ett år tillsammans.
Oj, vad jag hoppas att boken och Hartnett får massor av läsare!

torsdag 26 mars 2009

Vilken Klassresa!


Jag började med att läsa del två i serien om Rasmus och Malin (Rasmus + Malin = Sant) jag gillade den mycket, samtidigt som den störde min verklighetsbild. Har verkligen vissa 12-13-åringar det så.


Det är Moni Nilsson-Brännström som har skrivit böckerna om Tsasiki som står bakom historien om Malin och Rasmus. Men i Malin och Rasmus värld finns ingen trygg mamma att vända sig till, ungdomarna är ensamma i sin värld och föräldrarna verkar upptagna på sitt håll. Något som jag får lite ont i magen av.


I första boken Klassresan så börjar historien om Rasmus och Malin. Deras klass ska delas efter sommaren och därför ska de ut på en sista grej ihop, en klassresa. De ska paddla, grilla och höjdpunkten blir ett disco.


Först blev jag lite förvirrad över bokens upplägg, alla i klassen berättar sin historia varvat med Malins dagboksanteckningar. Men det funkar fantastiskt bra och historien får ett annat djup än vad den annars skulle fått.
Malin är en ganska vanlig tjej, en iakttagare, som hon kallar sig. Ganska snäll, duktig från en s.k. kärnfamilj. Hon dras till Rasmus som är en strulig kille som bor med sin mamma. De har just flyttat från förorten till city för att Rasmus ska komma ifrån sina kriminella kompisar och få en ny start. Så finns det en kille som heter Markus, han är tuffast i klassen. Men han förljer inte med på klassresan, han säger att han inte kan. Men sanningen är att han inte vågar övernatta utan sina föräldrar. Hamid är hårt hållen av sin strängt religöse far, han får absolut inte gå på disco. Till kompisarna säger han att han måste se fotollen på Tv. Klara har varit med om det mesta, förmycket för en 12-13-åring. Hon är kompis med överklass tjejen Alice som vuxit upp med barnflickor och ett tomt hus.
Det gör inte så lite ont att läsa om ungdomarnas utsatthet och ensamhet. Men samtidigt har de på något sätt varandra, de är bra kompisar som bryr sig om varandra. Jag rekomenderar definitivt att läsa fortsättningen, speciellt eftersom boken slutar med en riktig cliffhanger.

måndag 16 mars 2009

Ett hål om dagen


Stanley Yelnats var på fel plats vid fel tillfälle och vilken tur för oss! För med detta börjar en såå bra berättelse, eller började det hela egentligen med hans gristjuvsusling till farfars far.

Detta är en av mina absoluta favoritböcker alla kategorier.
I allafall så anklagas Stanley för stöld av ett par gympadojor som tillhört en basketstjärna. Han är oskyldig men blir dömd för brottet ändå. Han får välja mellan fängelse eller ett läger för ungdomsbrottslingar som heter Camp Green Lake. Stanley tycker att lägret låter bäst. Men på Camp Green Lake finns ingen sjö och ingen vila. Camp Green lake ligger mitt i öknen, det är minst 40 grader varmt och där finns dödligt giftiga ödlor. Där tvingas killarna att gräva ett stort hål om dagen och mottot för killarna är "gör inte lägerchefen arg". Men så klart lyckas Stanley att göra chefen arg och då blir det inte kul.


Dessutom berättas historien om Stanleys gristjuvsusling till farfars far. Han drabbades av en förbannelse och kanske är det den som sitter i eftersom Stanley och hans familj alltid har sådan otur.



Boken har också blivit film, även den rekommenderas varmt!


måndag 9 mars 2009

Realistiskt, otäckt och bra.


Så har jag det nu av Meg Rosoff är en tokbra bok, speciellt för alla som gillar Imorgon när kriget kom. Detta är också en berättelse om krig, kärlek och vänskap. Men det är ingen serie utan bara en jättebra bok.
Daisy är 15 år och kommer inte överens med sin pappa och hans nya fru. Hennes mamma är död och hon trivs inte i New York där hon bor. Hon skickas till sin Moster och kusiner i England. Mosterns hem på landet är fullt av liv och kärlek, Daisy trivs för första gången på länge. Dessutom blir hon och kusinen Edmond förälskade i varandra och i hemlighet inleder de ett förhållande.
Men så bryter kriget ut, terrorister bombar London, dödssiffrorna är tiotusentals och Daisys idyll liggeri ruiner. Mostern är engagerad i fredsprocessen och reser till Oslo för överläggningar. Men hon kan inte ta sig hem igen för all flygtrafik stoppas. Nu måste Daisy, Edmond och de andra klara sig själva. Till en början lever de avskurna från omvärlden och håller sig för sig själva. Men saker och ting utvecklas så att kusinerna splittras, även Daisy och Edmond.
Ockupationsmakten och kriget skildras på ett abstrakt och skrämmande sätt. Daisy och de andra vet inte vem som är vän och vem som är fiende. De vandrar i krigets spår bland lik, brända byar och andra hemskheter.
Boken utspelas nu och är mycket övertygande och hemsk. Läs och få en upplevelse utöver det vanliga!