Poet X

Poet X av Elizabeth Acevedo kan vara en av de bästa böckerna jag läst i år. Boken har vunnit fler fina priser bl.a National book award och Carnegie medal. Det är en bok som verkligen berörde mig och som jag sträckläste. Elizabeth Acevedo är född och uppvuxen i New York med dominikanska föräldrar. Hon fick följa med sin mamma till kyrkan varje söndag och när hon var 14 år upptäckte hon Poetry slam genom en av sina lärare. Något som hon har fortsatt med och vunnit fina tävlingar. Poet X är inte en självbiografi även om författaren verkar plockat en hel del av sina egna erfarenheter in i boken.

Huvudpersonen Xiomara är 15 år och känner att ingen lyssnar på henne. Hon känner också att människor och speciellt män betraktar henne. Hon är välutvecklad för sin ålder, kurvig och bystig och det gör att hon drar till sig blickar, får kommentarer och folk verkar tro sig veta vem hon är bara genom att se på henne. Det gör henne ännu tystare och argare. Hon kan försvara sig, både med sin mun och sina knogar, men hon börjar också förstå att snart kan hon inte det. 

Xiomaras mamma är väldigt troende och tvingar henne till kyrkan minst varje söndag. Dessutom har mamman bestämt att hon ska konfirmera sig, något som Xiomara inte vet om hon vill. Mamman är sträng, Xiomara måste hjälpa till hemma, mycket mer än hennes tvillingbror (som är favoritbarnet), hon måste komma hem efter skolan, hon får inte stå och hänga på gatan och hon får absolut inte ha pojkvän innan hon är klar med sin utbildning och redo för giftermål. Xiomara har aldrig varit intresserad av killar, de flesta är idioter av döma hur de pratar med henne. Men så träffar hon Aman när hon får ny labbpartner i skolan och när deras fingrar möts går det som en stöt genom henne. Aman känner det samma, men han vet inget om Xiomaras mamma och alla regler. Xiomara och Aman blir så klart förälskade.

Xiomaras tvilling har gett henne en fin skrivbok eftersom han ser att hon behöver ett utlopp för alla sina tankar och känslor. Boken är hennes käraste ägodel och det är mer än en bok, den har blivit en del av henne. Där skriver hon tankar, funderingar och dikter som är hennes egna, som hon inte tänker dela med någon. Men Xiomara har en engelskalärare som ser att hon är duktig på att uttrycka sig, att hon är väldigt poetisk. Hon bjuder in Xiomara till poesiklubben som finns på skolan och Aman peppar henne. Xiomara har läst några av sina dikter för honom och han ger henne smeknamnet X och han tycker hon är bra. Men Poesiklubben är på samma dag som konfirmationen och den får hon inte missa för sin mamma, speciellt inte när hon måste smyga med Aman för att ingen ska få veta om deras förhållande. 

Boken är väldigt poetiskt skriven, dikter blandas med vanligt berättande och det blir väldigt väldigt bra.  Det handlar om kärlek, identitet, religion, lust, synd, vänskap, familjen, sexism, om ordens makt och om att får bli sedd och hörd. Fantastiskt bra!

Elizabeth Acevedo berättar om Poet X:

 

Xiomara efter en av alla gångerna hon fått kommentarer om sitt utseende och inviter:

Jag borde vara van.

Jag borde inte bli så arg

när killar - och ibland

fucking vuxna män -

pratar med mig hur de vill,

tror de kan ta på sig själva

eller gnida sig mot mig

eller ge mig vilken invit som helst.

Men jag blir aldrig van.

Och mina händer börjar alltid darra.

Min hals krampar alltid ihop..."

  

Tio underbara härliga hemska dejter

 

Tio underbara härliga hemska dejter av Ashley Elston är en julig feel good roman som passar fin-fint nu när vi kanske behöver lite extra värme och julkänsla. 

Sophie har övertalat sin mamma och pappa att få stanna hemma över jul, medans de åker och hälsar på hennes gravida storasyster. Hon ska bo hos sin mormor och morfar och fira med resten av tjocka släkten. Trots att hon är 17 år har hon nästan aldrig varit hemma utan sina föräldrar och detta ser hon fram emot. Hon tror att hon kommer ha massor av tid själv när hennes mormor jobbar. Det hon mest ser fram emot är att få vara ifred med sin kille Griffin. Men så blir det inte, istället gör Griffin slut med Sophie, samma dag som föräldrarna reser iväg.

När Sophie kommer till sin mormor och morfar är hon jätteledsen. Men Sophie verkar ha en lite speciell mormor, för hon bestämmer att det bästa sättet för Sophie att komma över sin hjärtesorg är att träffa nya människor, att gå på dejt. 

Det är inte bara Sophies mormor som tycker detta är en bra idé, hela hennes stora släkt tycker att det är en superidé och plötsligt har hon tio stycken dejter inplanerade, den sista på nyårsafton. Dessutom ska hon jobba i mormoderns blomsteraffär, så nu har hon liksom inte tid att vara deppig. 

Dejtandet börjar och Sophie märker att det är ganska kul och läskigt. Hon vet inte vem hon ska träffa och får bara lite ledtrådar om vad de ska göra. Griffin börja ångra sig när han ser hur kul Sophie har med andra killar (för släkten ser till att han blir taggad i bilder från Sophies dejter) men hon har inte riktigt lust att bara börja om igen och låtsas att allt är bra. Sen så är det Wes också, hennes barndomskompis som hon inte träffat på länge. Han som verkar fatta vad hon menar och som alltid ställer upp när det krisar.    

Mysigt, juligt och fint. 

      

Säg nåt då!

 

Vissa böcker känns i hela kroppen att läsa och Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall är en sådan bok. Jag saknar verkligen inte högstadiet och då hade jag det helt okej. Men jag kommer ihåg maktspel, positioneringar, vilka som var inne, vilka som var ute och att det var fruktansvärt jobbigt. Dessutom var det högst oklart varför vissa var de populära som alla ville vara med, de var oftast inte mer speciella än andra. Säg nåt då! fick mig att minnas all skit från då, men boken påminde också om att det faktiskt kunde vara rätt bra också (min första stora förälskelse drabbade mig i sjuan).

Säg nåt då! handlar om Anton som ska börja nian och boken börjar veckan innan skolan startar. Han har mer eller mindre alltid haft få eller inga kompisar och varit klassens hackkyckling. Som tur var har han Emma som är hans bästa och enda vän. Tillsammans längtar de efter gymnasiet då de ska välja estet och få nya vänner. 

Men lördagen innan skolstart dyker Emma upp hos honom och är jätteskum. Tillslut klämmer hon fram att hon inte tycker att de ska hänga mer. Anton fattar inget och allt han kan klämma fram är ett okej. Men allt är låångt ifrån okej, nu är han helt själv och det blir tydligt när skolan börjar. Ingen frågar hur han haft det på sommaren, ingen sätter sig bredvid honom i matsalen och Emma tittar inte ens på honom. Han fattar verkligen inte, varför gör hon så här? Helt plötsligt är hon med två tjejer i klassen som hon aldrig varit med innan. När hände det undrar Anton, vad har han missat?  

Hemma är det också jobbigt, Antons mormor dör (samma dag som Emma "gör slut"), så mamman är ledsen och Anton vill inte bekymra henne för hur han har det. Så han säger inget till henne om att han och Emma inte är vänner längre. När det blir höstlov bestämmer han sig för att åka och bo hos sin morfar som bor i en annan stad. Anton känner att han vill komma hemifrån och morfar blir såklart jätteglad. När han och morfar åker till biblioteket träffar han av en slump Vega. De börjar prata, gillar varandra direkt och det visar sig att hon bor granne med hans morfar. Innan veckan är slut har de mer eller mindre blivit ihop. Men så säger Vega att hon vill komma och hälsa på Anton och träffa hans kompisar. Anton får panik, vad kommer hon tycka om hon får veta att han är en sån som inte har några kompisar? Kommer hon fortfarande gilla honom eller blir allt som vanligt igen, ensamt.

Jag tyckte verkligen om boken och Anton. Jag önskar så att alla Antons i världen får känns sig omtyckta och fina, det förtjänar alla.  

Jag händer jämt

Andrea är sexton år när hon faller pladask för ett mörkt hårsvall som flirtar och halsar tequilashots. Den några år äldre Hedvig hämtar självsäkert upp Andrea i sin bil utanför skolan och bjuder ut på dejt med Festis och kexchoklad på en sten utanför macken. Detta är inledningen på en himlastormande förälskelse som efterhand övergår i svartsjuka, kontroll och till slut även både fysisk och psykisk misshandel. Andrea och Hedvig sluter sig som i en kokong. Andrea flyttar hem till Hedvig, och slutar att gå till skolan, svara på sms och träffa familjen. Tidigare har Andrea drömt om att bli jurist, men nu handlar tillvaron om att blidka Hedvig och få henne nöjd och glad.

Boken pendlar mellan att berätta om det destruktiva förhållandet mellan Andrea och Hedvig, och livet efter Hedvig. När Andrea har flyttat hem till sin pappa igen och gör mest ingenting mer än att försöka kliva upp ur sängen och leva. Hur tar man sig egentligen vidare efter att ha blivit släpad i misstankar, hårda ord och övergrepp? Läker verkligen tiden alla sår? 

Jag händer jämt är Emma Rävås debutbok. Och visst, temat är tungt och mörkret ligger stadigt över sidorna. Ändå sträckläser jag och fascineras av den starka och gripande berättelsen, som trots Andreas alla jobbiga upplevelser och minnen bjuder på pirriga känslor, lojala vänner och en familj som inte ger upp. Jag kände mig en smula mörbultad efter bokens sista sida, men glad. Jag händer jämt är en läsupplevelse värd bildliga blåmärken. 

Fredrika Sjöberg

  

Hästpojkarna

 

Hästpojkarna av Johan Ehn är en riktigt fin bok om kärlek och vänskap. Boken har två berättelser som löper parallellt, en utspelar sig 2014 i Stockholm och en 1930-tal i Tjeckoslovakien och Tyskland. 

I berättelsen från 1930-talet får vi följa Sasha och Janek som växer upp tillsammans på ett barnhem. De två är alltid ihop, de är bästa vänner som känner varandra utan och innan. Det räcker att de ser på varandra eller rör vid varandra så förstår de vad den andre vill. Det gör att de är extremt duktiga på den akrobatik till häst som de får hålla på med på barnhemmet. 

Sasha och Janek har det helt ok på barnhemmet, även om det är strängt och att vissa nunnorna är lite väl hårdhänta. Men när Janeks andra bästa kompis, hästen Kràl, säljs och Sascha ska flytta till en fosterfamilj inser de att de måste rymma. Så killarna flyr från barnhemmet och får anställning på en cirkus som hästakrobater. Dessutom börjar de inse att deras känslor för varandra är mer än vänskap.

2014 i Stockholm får vi träffa Anton som precis slutat gymnasiet, börjar jobba inom hemtjänsten och har träffat Peter, som han börjar bli förälskad. Peter är 8 år äldre än Anton och Anton är väldigt orolig för att Peter inte känner det han känner. Anton vet att han bara är 19 år, men han känner att denna gången är det på riktigt, han vill vara med Peter hela tiden. Han har längtat efter ett riktigt förhållande, någon att komma hem till. 

På sin hemtjänstrunda har Anton fått en riktigt speciell farbror som han ska gå till. Han är långt över 90 år, pratar inte utan dunkar sin käpp i golvet (en gång för ja, två för nej) och dessutom har gubben flyttat in i sitt eget kök. I köket gör han allt, badar, sover, äter osv. Farbrorn heter Alexander men kallas för Sasha. Ja, det är samma Sasha som vi följer 1930 och det är en spännande berättelse. 

Anton förstår ganska snart att Alexander är gay och han skrattar lite åt sig själv när han kommer på att han tycker det känns mysko. Klart att det finns gamla människor som är homosexuella, liksom. Men Alexander pratar som sagt inte, men han lägger fram bilder för Anton att "hitta", bilder som berättar Janek och Sashas berättelse. Det gör också att Anton blir intresserad av Janek och Sasha. 

Spännande, fascinerande och viktig berättelse om kärlek och vänskap i olika tider.  En viktig påminnelse att vi får inte glömma vad som hände i Tyskland på 1930-talet. Boken var nominerad till Nordiskarådets barn- och ungdomslittaraturpris 2020 men fick tyvärr inte priset.    

Ingen normal flyttar hit

 

Ingen normal flytta hit är första delen i Sävaträsk-serien. Författaren Pär Sahlin säger att han kommer ihåg hur det var att vara ung och olyckligt kär. Hur jobbigt allt kunde kännas, hur osäker han kunde vara och hur svårt det var att visa känslor. Det är bland annat detta som Ingen normal flyttar hit handlar om. 

Det är sommaren mellan åttan och nian, Joar och hans kompis Emil brukar cruisa runt i byn med Epan. Joar stannar ofta utanför korvkiosken där Minna jobbar för att spela Black Sabbath svinhögt, så högt att hon kommer ut för att säga till honom att sluta. Det gör han bara för att då får han ett tillfälle att träffa henne och prata lite. 

Sävaträsk är en liten by där alla känner alla, så när det dyker upp en ny kille på cykel blir alla väldigt nyfikna. Joar börjar lära känna killen som heter Lukas och Lukas säger att han kan hjälpa Joar med Minna. 

Jag tycker detta är en fin bok om kärlek, vänskap och om att våga vara sig själv. Sen handlar det en hel del om snus och Epor också.