tisdag 19 mars 2013

Jag, En

Jag, En (häftad)
Tänk dig att du vaknar upp varje dag i en ny kropp, i ett nytt rum, i en ny stad och så vidare. Du är alltid du, men samtidigt någon annan. Du är alltid din ålder, just nu 17 år. Så har huvudpersonen i David Levithans bok Jag, En det. Han eller hon = hen har alltid haft det så.

Hen kallar sig En, de andra namnen är lånade. När boken börjar håller allt på att förändras för En. En vaknar i en kille som heter Justin. En har lärt sig att snabbt ta in personen som hen ska bo i under en dag. En kopplar liksom in i personen minnen så hen vet vad personen ska göra och brukar göra. Ibland brukar En låta personen stanna hemma, fejka sjukdom, för det är jobbigt att gå i en ny skola varje dag med nya kompisar. Men denna dag bestämmer hen sig för att gå till skolan och det är tur. Hen träffar Justins flickvän Rhiannon och blir kär. Det har bara hänt en gång förut och det gick dåligt.

Men nu vill En göra allt för att vara nära Rhiannon. En struntar i vad personerna hen bor i egentligen skulle ha gjort. De två följande dagarna vaknar En i städer som ligger för långt bort från Rhiannons, men dag tre vaknar En som en tjej med körkort bara en timma från Rhiannons skola. Tjejens dag får vara, En åker till Rhiannons skola och låtsas att vara en ny elev som Rhiannon får visa runt. Dag fyra vaknar En som en kille och killen får gå på fest och dansa med Rhiannon en hel kväll. Tyvärr hinner inte En köra hela vägen hem, så killen vaknar i ett dike och är övertygad om han varit besatt av djävulen. Här börjar ännu en del i den fantastiska berättelsen om En.
  
En grymt bra och lätt skruvad berättelse om kärlek, kan den verkligen övervinna allt?

ISBN 9789185763306


måndag 18 mars 2013

Förr eller senare exploderar jag


Förr eller senare exploderar jag (häftad)
John Greens Förr eller senare exploderar jag har fått mig att skratta och gråta, kanske mest gråta. För å, så fint och å, så himla bra, definitivt det bästa i år. När jag stängde boken och lade den på mitt sängbord var min kudde blöt av tårar och jag fick hulkande gå och snyta mig. Detta är en bok som jag inte kommer att glömma, inte på länge, länge, troligtvis aldrig. Men det är ändå ingen snyftare, det handlar om kärlek, jävlarannama och livsglädje.

Hazel Grace Lancaster är 17 år och vet att hon kommer att dö, hon har redan varit pågång flera gånger. Den här berättelser börjar när hon är på ett av stödgruppen för unga cancersjukas möten. Hon tycker det är pest och pina att gå dit men hennes mamma tycker det är bra för henne, så alltså är hon där. Just denna gången är det en kille med som hon aldrig har träffat tidigare, han heter Augustus Waters och är just nu cancerfri. Han är med mest som stöd för en kompis. Augustus och Hazel får ögonkontakt och finner varandra med en gång. Här börjar en hejdundrandes kärlekshistoria!

Dessutom handlar det om Hazels oro för sina föräldrar, hur kommer det gå med dem när hon dör, för hon kommer att dö. Hennes mamma lever bara för henne och hennes pappa gråter så fort hon inte är inom husets fyra vägger (vilket inte är så ofta, hon slutade skolan för 3 år sedan och pluggar hemifrån. Därför har hon inte många vänner kvar, de träffas för sällan och är rädda för hur de ska behandla henne). Augustus vill att de ska bli mer än vänner, Hazel tvekar. Hon vet inte om hon kan såra honom genom att bli ihop med honom och sedan lämna honom. Hans förra tjej dog i cancer, ska det få hända igen? 

Dessutom har en bok som heter "Ett storslaget lidande" en stor roll i boken. Tyvärr finns inte boken på riktigt och det är synd, den verkar hur bra som helst.


ISBN 9789163873669