tisdag 13 december 2016

En väktares bekännelser

Jag gillar tanken på att hela Stockholm skulle vara fullt av vättar, tomtar, älvor och troll. Inte bara i Stockholm för den delen, de finns överallt. Men det är i Stockholm som Elin Säfströms bok En väktares bekännelser utspelar sig. Kanske är det för att det är jul snart som jag gillar boken extra mycket. Det behövs lite magi i en grå vardag då julkänslan inte riktigt vill infinna sig.

Tilda Modigh är femton år och bor med sin mamma i en lägenhet i Stockholm. Mamman är mest intresserad av att knapra tabletter, äta dumlekolor framför olika dokusåpor på Tv:n och inte alls av Tilda. Tildas pappa tog sitt liv när hon bara var ett foster i sin mammas mage och hon har alltid undrar varför. Men hon har ingen att fråga eller prata med, mamman vill inte, farmor är dement och sedan har hon ingen släkt på pappans sida. I skolan är Tilda ingen speciell (enligt henne själv), hon har vänner, en bästis och hon är kär i Hakim.

Men Tilda är oerhört speciell, hon är en väktare i rakt nedstigande led genom hennes släkt. Nu är det Tilda och hennes mormor som är väktare i Stockholmstrakten. Det brukar vara en ganska lugn trakt. Men samtidigt som hennes mormor måste åka och hjälpa en annan väktare i Norrland med ett jätteproblem (läses: problem med jättar) så börjar det hända grejer i Stockholm. Unga män och barn försvinner och det går rykten om att det är svartmagi i görningen. Tilda får inte tag i sin mormor och måste därför försöka lösa det själv och allt blir bara värre och värre.

Dessutom, Hakim som alltid lyckas dyka upp när Tilda gör någon väktargrej. Som när hon ligger på alla fyra i parken och samlar in älvsnö eller säger hej till älvorna. Hakim kan såklart inte se älvorna och tycker att Tilde är en ganska spännande person.

Tilda får absolut inte berätta för någon om att hon är väktare eller att alla sagoväsen finns på riktigt. Det är hennes jobb att hålla människor och rådare (väsen) isär. Hennes mamma och vänner vet inte heller något och det börjar bli riktigt krångligt när Stockholm verkar vara på väg att explodera. 

  



torsdag 1 december 2016

Bara tre ord

Bara tre ord, när jag hör det tänker jag direkt på jag älskar dig. Det skulle det definitivt kunna betyda i boken. Men det Becky Albertally menar i Bara tre ord är orden jag är bög.

Simon är 16 år och bög. Han har inte kommit ut än och vet liksom inte hur han ska göra det. För honom är det en stor grej, hans grej och han vill ta tid och få allt rätt när han väl bestämmer sig för att berätta. Simon tror inte att hans familj eller vänner kommer att bli besvikna, galna eller hata honom. Men han är ändå rädd för vad det kommer att innebära, han bor inte i New York utan i en mindre stad där alternativa livsstilar inte alltid välkomnas.    

Simon har en anonym vän på nätet, Blue. De vet inget om varandra mer än att de går i samma skola. De har kommit överens om att inte avslöja vilka de är genom att prata om lärare, vänner eller annat som kan ge ledtrådar. De skriver till varandra varje dag och Blue är den ende som vet Simons hemlighet. Blue är ockå gay och har inte heller kommit ut men tänker göra det snart. Blue och Simon kan berätta allt för varandra och Simon håller på att bli förälskad på riktigt.

Men en dag glömmer Simon att logga ut från datorn i biblioteket och Martin Addison ser Simon och Blues mejl. Han inte bara ser dem utan tar skärmdumpar av dem. Han berättar vad han gjort för Simon och ber Simon att presentera honom för Abby som är en av Simons nära vänner, utpressning alltså. Simon blir vansinnig, men vad ska han göra. Han vill inte att Blue ska råka illa ut och han vill inte heller att idiotjäveln (som han kallar Martin) ska sabba för honom.

När jag läser vad jag skrivit hittills låter det som att det är en allvarlig bok, det är det inte...eller både ock. För Simon är en rolig kille och det har varit kul att lära känna honom. Men även när han skojar om sig själv så finns det ett allvar i botten.

Det är med en varm och luddig känsla i magtrakten som jag lägger undan Bara tre ord och är du sugen på en fin kärleksbok, bara kör.