onsdag 19 april 2017

Dödens märken

Veronica Roth är författaren till mega-dunder-succén Divergent som jag (och typ hela världen) verkligen tokgillade. Dödens märken är första delen av två i hennes nya science fiction-dulogi. Det är ingen uppföljare till Divergent och utspelar sig i en heelt annan värld, i en annan galax. Människor styrs av öden och sina flödesgåvor som ibland är som superkrafter hos vissa. Är Hungerspelen, Cinder, Blodröd väg, Rädda mig inte och Star Wars något man gillar så passar Dödens märken som handen i handsken. Så jag kan nästan börja med  "A long time ago in a galaxy far, far away...."

Akos blev som barn kidnappad tillsammans med sin storebror Eijhe och förd till Shotet, Akos hemlands fiendestat nummer ett. I Shotet härskar en riktigt ond och galen diktator som heter Ryzek. Ryzek har fått veta att en av de kidnappade bröderna kommer att bli landets nya orakel och han vill använda oraklet till att ändra sitt öde. Akos är inte oraklet, men han har lovat sin far (som dödades vid kidnappningen) att han ska rädda Eijhe och ta honom hem igen.

Ryzak har en syster, Cyra, som är känd för att vara hans bödel eller tortyrredskap. Cyras flödesgåva är nämligen att framkalla smärta genom sin beröring. Det innebär att ingen kan röra henne utan att känna smärta och hon känner den själv också. Därför har hon det riktigt jobbigt och har svårt att hitta någon lindring. Men det visar sig att Ryzek har upptäck något, Akos flödesgåva är att neutralisera flödet. När han rör Cyra får han inte ont och hennes smärta försvinner. Därför beordras han att vara Cyras tjänare och smärtlindring.

Akos har från början bara ett mål, att rädda Eijhe och ta sig hem igen. Cyras mål är först att hålla sig borta från Ryzak och hans maktspel. Men varken Akos eller Cyra får det så lätt. De börjar lära känna varandra, gilla varandra och de inser att de måste samarbeta för att överleva, för att rädda Eijhe och för att hindra Ryzak.


 
 

ISBN 9789177015956


 

onsdag 12 april 2017

Saeculum

Jag gillade Poznnskis trilogi som startade med Sveket väldigt mycket och därför var mina förväntningar på Saeculum höga. Förutom att jag har problem med att uttala titeln så är detta en riktig höjdare som snabbt blev riktigt spännande. Boken har flera skräckingredienser, ett gäng ungdomar ska ensamma ge sig ut i en avlägsen skog där det enligt sägen finns en förbannelse. De har inga mobiler eller ficklampor. De ska övernatta flera nätter, men en efter en försvinner de spårlöst. Transport och hjälp kommer först om flera dagar.

Bastian pluggar medicin på universitetet och lägger all sin tid på att plugga. Men så träffar han Sandra som är superfin och verkar intresserad av honom. Hon gillar medeltiden och Bastian får hänga med henne på en medeltidsmarknad. Där träffar de Sandras rollspelsgäng och Bastian blir inbjuden att vara med på sommarens lajv. Samtidigt blir han varnad för att lajven brukar vara ganska utmanande. Men Bastian vill följa med, Sandra kommer ju att vara där. Dessutom är Sandras kompisar jättetrevliga, speciellt lajv-ledaren Paul.

Samma dag som Bastian och de andra ska resa iväg på Lajvet ringer en anonym kille och vill varna honom. Killen säger att Bastian ska stanna hemma och att något är fel med lajvet. Men inte stannar Bastian hemma, han tänker att det är någon som vill ha hans plats i rollspelet eftersom platserna bara går till några få utvalda. Alltså åker han iväg.

På tåget får han veta vart de ska och höra om förbannelsen som säger att de som beträder just den marken inte kommer att lämna skogen levande. Men Bastian tror inte på spöken och är helt lugn.
När de kommer fram efter tåg, jeepfärd och gångmarsch har de lämnat allt modernt bakom sig. Inget som fanns efter 1500-talet får finnas i lajvet och allt börjar bra. Men redan efter några timmar försvinner första personen och ingen vet var han är och de kan inte hitta honom. När de går tillbaka till platsen där de lämnat mobiler och annat modernt är mobilerna borta och de kan inte kontakta omvärlden. Därefter blir det värre och värre.


  
ISBN 9789172995437


      

måndag 3 april 2017

Wink, Poppy, Midnight

Vissa böcker har något magiskt över sig, man blir liksom bara helt förtrollad. Wink, Poppy, Midnight av April Genevieve Tucholke (imponerande namn) är en sådan bok. Öppna den och magins trådar binder fast dig så du inte kan sluta läsa. Den har det drömska och lite sagoliknande som Olyckornas tid också har. Jag tyckte så mycket om Tucholkes bok och hoppas verkligen att den blir läst av många. Vacker utsida, vackert språk och en sällsam saga som utspelas under ett par sommarveckor.

Wink, i boken, säger att en berättelse behöver en hjälte, en skurk och en lögnare. Dessutom handlar de riktigt bra berättelserna om hämnd, rättvisa och kärlek. Detta finns i Wink, Poppy, Midnight, frågan är bara vem som är vem?

Midnight har varit förälskad i Poppy sedan de var små. Han har talat om det för henne massor av gånger, men hon avvisar honom alltid och skrattar åt hans försök. Ändå kommer hon till honom på natten, men försvinner snabbt på morgonen som om inget hade hänt.

Poppy är den vackra och ouppnåeliga. De flesta killar är kära i henne, hon är drottningen som kan bestämma över allt och alla. Men det finns en kille hon inte kan få och honom är hon hopplöst förälskad i. Men han har sett igenom hennes vackra yta och talat om för henne vad han tycker om hennes inre, att det är fult och elakt. Poppy håller med, det är så det är.  

Wink är sagoberättaren, som ser berättelser i vardagen och hon bestämmer att Midnight ska vara hennes berättelses hjälte. Hon är en av alla dem som Poppy har mobbat och Wink vill bryta Poppys makt över Midnight och få ett lyckligt slut.

Wink, Poppy och Midnight berättar historien tillsammans i egna kapitel och det blir en så bra och fin berättelse. Men absolut inte bara fin, för inga sagor är riktigt bra om det inte händer något fruktansvärt.