fredag 31 augusti 2018

Brun flicka drömmer

Jacquline Woodson fick Astrid Lindgrens Memorial award 2018. Juryns motivering löd: "Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp."

Woodson är en amerikansk författare som har skrivit ca 30 böcker. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming. Jag fattar verkligen varför boken prisats. Jag har skrattat, gråtit och tycker det är en fantastisk bok om Jacqulines uppväxt.


Boken börjar 1963 då hon föds, hon skriver
"Jag föds en tisdag på universitetssjukhuset
i Columbus, Ohio,
         USA -
         ett land som slits
         mellan svart och vitt".

Hon skriver:
I Birmingham, Alabama, planerar Martin Luther King Jr
en demonstration till Washington, där
John F Kennedy är president.

I Harlem står Malcom X på en trälåda
och pratar om revolutionen.

I Montgomery har bara sju år gått
sen Rosa Parks vägrade
lämna
sitt säte på en buss.

Jacquline berättar om sin uppväxt i USA, i den amerikanska södern och i Brooklyn. Ett USA där svarta och vita inte lever sida vid sida som jämlikar. Det är en berättelse där medborgarrörelsen pågår samtidigt som Jacquline växer upp och det påverkar henne. Hon berättar om sin mormor i South Carolina som fortfarande sätter sig längst bak i bussen, bara för att inte stöta sig. Hon skriver om butiker som de svarta inte kan handla i eftersom personalen ignorerar dem eller följer efter dem. Hon berättar att skyltarna "Whites Only" sitter kvar, fast de är övermålade eller borttagna. Jacquline växer delvis upp hos mormor och morfar (som hon kallar pappa) och samhällsklimatet för svarta i South Carolina sätter sig, berättelserna från South Carolina löper redan som floder genom mina ådror.

Även om det är en politisk berättelse, är det också en berättelse om en tjej med drömmar. Hon vill bli författare, något som familjen kanske inte tar på allvar. Tur att hon blev det! Det är dessutom berättelser om livsöden som jag skulle vilja veta mer om. Jag gillade boken mycket på grund av stilen och språket som boken är skriven på. Det är liksom poesi, fast ändå inte.

När boken slutar gissar jag på att Jacquline är sisådär 13 år och då har man som läsare fått med sig mycket. Inbrutet i berättelsen finns bl.a. Hur man lyssnar #1-10. De är bra tips, läs dem noga.

Hur man lyssnar #10
Skriver ner det jag tror
att jag vet. En dag kommer jag att veta säkert
Fortsätter bara att lyssna...

Hur man lyssnar #7
Varje tystnad
har en historia att berätta.
Lyssna bara. Lyssna.

Skaffa boken, läs och bli berörd.

ISBN 9789127159266





torsdag 23 augusti 2018

Inuti huvudet är jag kul

Nu är det ett tag sedan jag läste något av Lisa Bjärbo och jag tänkte att jag skulle få läsa en rolig vardagsberättelse liksom. Inuti huvudet är jag kul är en rolig bok med ett alllvar i bakgrunden. Jag sitter och fnissar åt boken samtidigt som jag tänker å, nej. Det beror på att huvudpersonen är rätt kul, i huvudet då. För hon är suuuperblyg och vågar nästan inte umgås med människor, absolut inte prata med dem.

Boken börjar med att Liv ska börja tvåan på gymnasiet. Det hade inte varit så illa om inte hennes pappa och hon flyttat från Stockholm till en liten ort utanför Växjö. Alltså känner Liv sig vilsen. Hon känner inte någon och hon upprepar i sitt huvud: Var normal. Få det här att funka. För Liv vet om att hon är sjukligt blyg. Hon har alltid varit det, men det har också blivit värre. Samtidigt tänker hon att flytten och den nya skolan ska bli en nystart. Det blir tufft, hon vågar knappt prata med någon men hon har klasskompisar som försöker, men det går liksom inte. När Liv inte pratar så slutar klasskompisarna försöka få med henne på grejer.

Men (det finns alltid ett men) på bussen till skolan dyker en tjej upp som liksom verkar fatta. Hon pratar på och låter Liv vara ganska så tyst. Dessutom finns Gunnar som går i hennes klass. Han och Liv ska göra ett grupparbete ihop och det går rätt bra (Dessutom är han sööt). Men arbetet ska redovisas inför klassen och Liv dör lite varje gång hon tänker på det.

Jag höll på att bli galen på Liv. Hon gör det så jobbigt för sig och ber inte någon om hjälp. Hon verkar ha världens finaste pappa, men hon vill inte vara en börda för honom. Hon googlar och kollar på nätet, men tar inte kontakt med BUP eller Kurator eller liknande. Samtidigt är hon en så rolig och fin person men kan inte hitta modet att visa det. Saker och ting gör att Livs situation blir helt ohållbar, men vad gör man när man helst inte pratar med någon.

 

tisdag 7 augusti 2018

Children of blood and bone

Children of blood and bone - Solstenen av Tomi Adeyemi är ett internationellet fenomen. Boken ligger på New York Times bästsäljarlista och ska dessutom bli film. Det är den första delen av tre i ett riktigt spännande fantasyäventyr. Adeyemi har inspirerats av västafrikansk och nigeriansk kultur och skapat en fantasyvärld som både påminner mig om böcker jag läst tidigare, men som samtidigt är något helt nytt. Hon säger själv: Tänk dig Black Panther med magi. Tomi Adeyemi är en nigeriansk-amerikansk författare som bor i Kalifornien och hon vill ge unga svarta förebilder som liknar dem. Hon säger också att hon själv hade svårt att hitta författare och karaktärer i litteraturen som såg ut som henne. Hon vill dessutom säga något om svartas situation i dagens samhälle. Hon har stora ambitioner och jag tror att hon lyckas med dem.

Hon har snickrat ihop en fantastisk värld och som alla nya fantasyvärldar tar det ett tag innan man greppar det. Världen/landet som boken utspelar sig heter Orîsha och det var tidigare ett land fyllt av magi. Men för elva år sedan beslöt sig kung Saran för att utplåna all magi och han lyckades med detta genom att mörda alla divîner (magiker, typ) och förstöra alla magiska föremål.

Zélie är en divîner eller skulle ha varit om magin funnits kvar. Hon är en ung kvinna som bor med sin storebror och pappa i en liten by där de försörjer sig genom fiske. Mamman mördades i en av kungens räder mot divîner och familjen lever med det minnet. Alla familjer med divîner måste betala extra mycket i skatt. Kungen vill att de förr eller senare inte ska kunna betala, för då tillfaller divînerna kungen, de blir slavar och dör inom ett halvår. Zélie känner sig som en börda för sin familj men de vill göra allt för att ha henne kvar hos sig.

Så en dag när Zélie ska till marknaden för att sälja en fisk börjar grejer hända. Prinsessan har rymt från slottet och med sig har hon ett magisktföremål. Zélie känner det bara vid att röra vid det och inser att magin kanske inte alls är borta för alltid. Detta blir starten på en jakt efter att återföra magin till Orîsha.  Zélie, prinsessan Amari och brodern Tzain bildar gänget som slåss för det goda, för magin. Prins Inan och kung Saran är elakingarna som jagar efter för att stoppa dem och hämta hem Amari. Men prinsen och Zélie får ett band till varandra och trots att de borde vara fiender så börjar de se andra sidor av varandra.

Jag fattar verkligen varför Children of blood and bone har blivit så stor som den har. Den har liksom allt, en riktigt bra historia i en spännande ny värld. Kärlek, hat, hämd och action. De som gillar Röd drottning av Aveyard eller Glastronen av Maas eller The Selection av Cass kommer att älska Tomi Adeyemis bok.   

OBS! Planera in lästid när du börjar med boken för du kommer inte kunna sluta innan den är färdigläst.


onsdag 1 augusti 2018

Närmare kommer vi inte

Som pappan i Karl-Bertil Jonssons julsaga säger: Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades. Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark och Monika Steinholm är en riktigt varm, vacker och stämningsfull berättelse om kärlek. Fast det är om en kärlek som är trasslig, jobbig och svår att greppa - så som det ofta kan vara.

I början av boken har Jens tröttnat på att vara Niklas hund. De har varit vänner alltid och Jens har varit Niklas side-kick ända sedan BB. Nu har Niklas träffat Gunn och det är inte kul för Jens att vara femtehjulet, speciellt inte då han är kär i Niklas. Jens bestämmer sig för att han måste göra något.

Han ringer sin morbror som bor ca 20 mil bort med sin partner Phil och frågar om han får komma och bo hos honom ett tag. Det får han såklart och Jens morbror Torstein verkar vara den skönaste personen på jorden. Han fattar direkt att det är kärleksbekymmer och fattar ganska snabbt att det handlar om en kille. Jens åker dit och kommer mitt i Bobbysocks La de swinge (se nedan) och Torstein och Phil har på sig de berömda scenkläderna som Bobbysocks bar under melodifestivalen 1985. Jens tänker att hans besök kanske kan vara dem sämsta idén på länge.

Den andra berättaren i boken är Edor. En kille full av ilska, känslor och ett ganska ohälsosamt behov av att känna adrenalin. Edor är ihop med Beate men hånglar ändå med Trine, Mariell och badar naken med Celia. Han har kort stubin och far ut mot personer nära honom speciellt Beate, bästisen Cliff och pappas nya fru. Han har det jobbigt kan inte hantera alla känslor och dessutom känner han att han är jobbig.

En kväll när Jens ska ta sin motorcykel och köra hem så står det en kille och kollar på den. Killen är Edor och han undrar om Jens kan skjutsa honom hem. Jens säger ja och sedan börjar berättelsen om Edor och Jens.

Furmarks bilder är fulla av känslor och av vackra naturbilder från Nordnorge som är en fin bakgrund till killarnas sommar ihop.

   
                 
På bokens allra sista sida står det:

PS. La det Swinge

Så....

 
ISBN 9789198293531

lördag 30 juni 2018

Saker ingen ser

Jag gillade verkligen Anna Ahlunds första bok Du, bara och hennes andra bok  Saker ingen ser gjorde mig inte besviken (fast jag gillar ändå Du-boken mer). Hennes böcker påminner om David Levithans. Båda författarna låter all kärlek vara likvärdig, ingen behöver "komma ut" eller bli ifrågasatt för sin kärlek. Det är den första ungdomsboken jag läser där en av huvudkaraktärerna har personliga pronomen hen och det bara är så. Jag tycker om att hon låter kärleken vara okomplicerad och önskar verkligen att det var så i verkliga världen.

Boken handlar om flera personer i ett kompisgäng: Fride som är jättekär i Miriam. Hen vill bara vara med henne och helst med ingen annan alls. Det är något som Miriam känner är lite jobbigt. Johannes som kämpar mot sorgen och mörkret som han bär på efter sin systers självmord. Aron som nyss gjort slut med sin pojkvän och känner sig lite vilsen. Vem är han när hans syster tar så stor plats och är så begåvad. Linn är Arons tvillingsyster och hon är en superbegåvad pianist som övar massor. Hennes bästis är Märta som är en gammal dam så hon är egentligen inte en i gänget. Yodit är ny i gängen och vill så gärna känna sig som en av dem. Sebastian avger på sidan 12 i boken ett nyårslöfte att kyssa en ny person varje månad. Det trasslar till det för honom och andra ordentligt.

Vi får följa gänget ett år och mycket händer från en nyårsafton till en annan för gänget på Sibylla allmänesteriska gymnasieskola.


 
 
ISBN 9789129703061

tisdag 26 juni 2018

Freak

 
Ja, du Karina Berg Johansson, Freak var riktigt spännande och ganska mycket blod hann flyta i Härnösand på bokens 314 sidor.
Dessutom så har boken fått ett ganska öppet slut, kan man kanske hoppas på en fortsättning?

Och bara kolla bokens omslag, riktigt snyggt. Tänk dig att gå in i den korridoren ensam en kväll. Boken börjar med blod från sida ett, utsidan håller vad den lovar. Rakel vaknar upp i en park och minns inte riktigt vad som har hänt. Hennes kläder är sönderrivna, hon har rivsår och blod överallt. Rakel tar sig till sin bästa vän, Agnes, som hon övertygar att inte ringa polisen. Rakel säger att någon överföll henne i parken och det är delvis sant. Det hon inte berättar är att hon hade bestämt träff med sin lärare som hon inlett ett förhållande med. Det Rakel inte vet är att Daniel, den nya killen i klassen såg henne klättra ut ur sitt sovrumsfönster och att han följde efter henne (eftersom han ville få tillfälle att prata med Rakel som han är intresserad av). Men när Daniel såg vem hon mötte gick han från parken, på vägen därifrån hittar han en plånbok som han plockar på sig.

Dagen efter sprids ett rykte i skolan, en lärare har hittats död i parken och polisen letar vittnen. Rakel minns inte om hon har dödat honom eller vem det var som gjorde det. Hon har en känsla av att någon annan var där. Daniel har den mördade lärarens plånbok och en stökigt bakgrund, så han blir snabbt intressant för polisen att prata med. När Daniel berättar för Rakel att han såg henne så tror hon att han räddat henne och de slår sig ihop för att fundera ut steg två, gå till polisen eller vad?

Nu är det dessutom så att något verkar ha hänt Rakel under överfallet. Hennes sår från kvällen läks ovanligt fort, hennes lukt och syn verkar bli bättre. Hon tror kanske att berättelsen om en "varelse" i trakten kan vara sann och om det är sant vad håller på att hända med henne?


Plus, Grattis till Världens bästa bok! Igår blev bloggen 10 år gammal, HURRA! 504 inlägg är gjorda under åren som gått och jag hoppas det blir minst lika många år och inlägg framöver. 

   
ISBN 789132205323

 


   

torsdag 21 juni 2018

Middagsmörker

Vissa böcker har det, andra inte. Ibland kan det vara svårt att veta vad det-et är. Det kan vara en otroligt spännande intrig, ett fantastiskt språk eller oväntade vändningar som gör hela boken till en cliff hanger. Vissa böcker har liksom allt av allt.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund är första boken i Idijärvi-trilogin och den har det. En riktigt spännande intrig, intressant omgivning och riktigt bra språk, allt.

Boken handlar om 16-åriga Áili som tvingas flytta från Skåne till sin mammas samiska släkt i Kirunatrakten, eftersom hennes pappa dör i cancer. Mamman dog när Àili föddes och hon har inte haft någon kontakt med dem alls och känner ingen eftersom pappan inte har velat prata om mamman och hennes släkt.

Så Áili flyttar till Idijärvi sameby och hon är ledsen, ensam och helt slut. Áili kan inte samiska, vet inget om den samiska kulturen, känner inte någon och vet att hon måste vara där i två år (sedan är hon 18 och kan bestämma själv).

Men inget blir som hon tror. Hon hämtas av sin morfar (som knappt säger ett pip) på Kirunas station och sedan kör de mot Idijärvi. Strax innan de kör in i byn däckas Áili av en våldsam smärta, hon upplever det som om hon får en stark elstöt. Men morfadern verkar inte märka något och detta är början på något större än Áili kunnat tänka sig. Hon är nämligen ingen vanlig tjej, hon är en noaidi, en nojd (typ en samisk schaman) och när hon kommer till byn väcks hennes förmåga. Áili har sedan barn drömt mardrömmar och nu verkar det som om de är verkliga, något hotfullt är på väg mot Sápmi (Sameland) och andarna säger att det bara är hon som kan stoppa det.

Boken är superspännande och förutom kampen mellan ont och gott, så finns det kärlek, sorg och vänskap. Den tar upp samernas historia och hur det ser ut idag. Jag läste inget om Sveriges ursprungsbefolkning i skolan och de brott som begicks mot dem. Middagsmörker gör att jag vill läsa mer och förstå mer. En viktig del av vår historia som alla bör känna till.

Och just det, Áili kämpar med sin identitet. Hon får hela tiden höra att hon inte är same och aldrig kommer att bli det. Men vad är det som gör en till same eller svensk eller något annat? Dessutom får hon ofta höra att hon är ett missfoster. Det beror på att hon har två ögon med perfekt syn, men det ena har en vit hinna över sig. Läkarna kan inte göra något åt det och hon försöker lära sig att leva med det. När hon kommer till Idijärvi förstår hon varför.

Nu ska jag läsa fortsättningarna, går inte att låta bli.



  



ISBN 9789172997868