Näcken

 

När jag kollade på Bokus kundrecensioner av Näcken av Stina Rundqvist så varierade de från "En helt fantastisk bok om svensk folktro som biter tag i en och släpper inte taget om en förrän sista sida" till "karaktärerna var platta och engagerade inte. Killen som skulle vara storyns heting visade sig vara en lam, tafatt osjälvständig mespropp. Inget sexigt alls". Själv är jag någonstans mittemellan, bra plott och kul med folktro, sagor och sägner som blandas med romantacy-genren. Detta är fösta delen i serien mörkerväsen och här finns utvecklingspotential för den lämnade en del att önska. Jag hade också velat ha mer engagerande karaktärer och lite mer djup i berättelsen. Men fortfarande en bra idé.   

Emilia möter Nick i skogen när hon plockar svamp. Han verkar vara en vanlig kille som pluggar musik på högskolan, mer bestämt fiol. När hon möter honom i skogen är det för att hon hör honom spela och musiken lockar henne till honom. Att det är hans fiol som lockar är något som hon inte förstår, men vi som läser vet. 

Samtidigt börjar det hända läskiga saker. Mänskliga huvuden hittas på pålar i trakten och människor försvinner. Dessutom bevittnar Emilia hemskheter som förföljer henne i hennes drömmar och hon förstår inte att det är kopplat till Nick, men vi vet. 

Vi får följa berättelsen både ur Nicks perspektiv och ur Emilias. Det står i presentationen av boken att det inte är en kärlekshistoria. Men det handlar om besatthet, åtrå, makt och lust. Fast kanske ändå kärlek också, i alla fall på sätt och vis. 

Gillar du folktro och romantacy, då kan detta vara något för dig.