onsdag 27 oktober 2010

Alice: Boken vs filmen


Tänk att en bok som gavs ut för första gången 1865 fortfarande är populär och fortfarande kan generera nya fantasier och historier. Alice i underlander är en av världens mest lästa barn-och ungdomsbok, den har översatts till 125 olika språk och 200 illustratörer har arbetat med boken. Historien är att Lewis Carroll (som egentligen heter Charles Dodgson) var ute på picknick med tre flickor när han började berätta om en flickas äventyr. På kvällen bad en av tjejerna, som hette Alice, att han skulle skriva ned berättelsen och det gjorde han. Tre år senare gavs Alices äventyr ut för första gången.
Förra hösten kom det ut en ny version av boken, med ny översättning och nya illustrationer. I år, som alla vet, kom Tim Burtons filmversion av Alice i underlandet. Låt mig säga så här, säg inte att du har läst boken och börja berätta om filmen, för det är inte samma historia. Visst finns alla de gamla karaktärerna med i filmen, som den galne hattmakaren, den vita kaninen med väst, marsharen, hasselmusen, klockarekatten, hjärter dam, kålmasken med pipan och så klart "ät mig", "drick mig" grejerna.
Boken har formen av en dröm, Alice vandrar runt i underlandet, äter och dricker gjejer som gör henne större eller mindre. Hon träffar de olika karaktärerna och har rätt kul, men hon har inget uppdrag att utföra eller någon att rädda.
Filmen är en fantasyberättelse, det goda står mot det onda och Alice är hjältinnan som enligt profetian ska rädda alla genom att döda draken (kan inte stava till jabba...blabla som vidundret heter). I filmen säger de att hon har varit där förut och jag antar att det är det som boken handlar om. I boken är hon ett barn, i filmen en ung kvinna. I filmen är hjärter dam den röda drottningen som styr med hjälp av en eldsprutande drake och en slags monsterkatt. Hon sprider skräck och vill bli fruktad inte älskad (fast hon är inte säker). Den röda drottningen har tagit makten från den vita som så klart är god. På de vitas sida finns Hattmakaren, kaninen, hasselmusen och alla de andra från boken.
Ett gott råd är att läsa boken, för den ligger till grund för så mycket inom populärkulturen (böcker, film, TV, tidningar m.m.). Det är inte en slump att det talas om att trilla ned i ett kaninhål (down the rabbits hole) eller om "ät mig", "drick mig" för Alice i underlandet påverkar vår kultur än. Och se filmen också, den var kanonbra. En riktig äventyrsrulle som jag antagligen kommer att se igen...redan ikväll.

ISBN 9789132156649


måndag 18 oktober 2010

Tretton skäl varför


Tretton skäl varför av Jay Asher var en riktig överraskning. Det är författarens första bok och jag hade inte hört så mycket om den. Men det var en sådan bok du öppnar och läser, läser och läser tills orden har tagit slut. Jag skulle bli förvånad om detta inte blir en film, jag skulle i allafall gärna vilja se den.

Hannah Barker har tagit sitt liv och Clay Jensen vet inte vad som väntar honom. En dag när han kommer hem från skolan ligger ett paket med sju kassettband på hans trappa. Det är Hannah som spelat in dem innnan hon tog sitt liv. Hon säger att alla som nämns på banden på något sätt har påverkat henne till att begå självmord. Alla som får banden är med på dem och det är upp till den som precis har lyssnat att skicka dem vidare.

Clay vill först inte lyssna, det måste vara ett misstag, han var förälskad i Hannah. Han tyckte att hon var så fin att han inte ens vågade bjuda ut henne. Men Clay knycker sin kompis freestyle och börjar lyssna. För honom blir det en resa genom Hannahs liv och genom sin egen hemstad. Han besöker de platser som hon har varit på och väntar på att hans namn ska nämnas på banden, vad har han gjort?

Hannahs berättelse handlar om hur många bäckar små blir till en å. Allt börjar med att en kille som hon kysst berättar att det minsann inte bara var en kyss. Hannah blir förkrossad, det var hennes första kyss, hon ville att den skulle vara speciell och fin. Men killen förstörde allt och snart har hon ett rykte om att var med på allt som en kille kan önska sig. Sedan följer en mängd enstaka grejer som gör att hon känner sig mer och mer värdelös och utanför. Tillslut orkar hon inte mer.

Sorgligt och tankvärt. Jag skulle så gärna vilja att någon räddat Hannah, sett hur hon började må dåligt och försökt göra något, vad som helst. Men ingen orkade se, inte ens hennes lärare och föräldrar.

Boken var jättebra, läs den och skicka vidare!

tisdag 12 oktober 2010

Pest och pina

De tusende av Petter Lidbeck är riktigt spännande och väldigt snygg. Varje sida är vackert illustrerad av Max Elmberg Sjöholm, så boken har mer formen av en serie än en bok. Det är en annorlunda skapelse och en mycket, mycket bra sådan. Jag hade egentligen bara tänkt bläddra lite i den och plötsligt så var jag indragen i Lidbecks nät av spänning.
Världen har drabbats av en pestlikanande sjukdom och av de som drabbas överlever var tusende. De överlevande får vara på en ö utanför en stad, där tar de hand om människor som har insjuknat och bränner de döda. En ung kille har varit på ön i flera år och minns knappt hur livet bland vanliga människor är. Hans bästa vän Mercer och han brukar tala om tiden innan, för de har ingen framtid att tala om.
Många av de överlevande på ön är missnöjda med hur de behandlas. För även om de har tillfrisknat så får de inte återvända till sina liv. Det är nämligen så att överlevarna smittar värst av alla. Gecko är en man som tagit över på ön och han vill att de ska ta sig tillbaka till fastlandet för att låta det naturliga urvalet ha sin gång. Han vet att om de överlevande tar sig till de friska kommer dödstalet stiga från 50 personer om dagen till 500. Då skulle de kunna återvända och ha vanliga liv. Men Mercer och killen, plus några till tycker att det är mord och inget annat, samtidigt vet de att de själva aldrig kommer att få leva vanliga liv igen.
Japp, riktigt spännande och relativt snabbläst (fast det hade kanske att göra med spänningen)!

ISBN 9789127122260


Höstmörker

Om jag var författare skulle jag nog vilja vara Cannie Möller. Hon har en otrolig förmåga att skriva med ord som gör att berättelserna känns så äkta. I en bok som Oktober blir hennes ord pilar som träffar mitt i prick hela tiden. Det är viktigt i en bok som handlar om kärlek, vänskap, familjen och ja, om livet självt.
Allt börjar med att Lassie blir våldtagen av ett gäng killar och lämnas på marken i ett skogsområde. Som tur är finns Johan där, Lassies bästa vän, han ringer efter en ambulans. Johan har sett allt, men till polisen och Lassie säger han att han bara råkade komma förbi och av ren tur hittade Lassie. Sanningen är att han kom medans våldtäkten pågick, men killarna slog honom och hotade honom därför vågar han inte berätta allt. Killarna hade tvingat i Lassie en massa sprit, så hon minns inte riktigt vad som hänt.
Efter detta backar Möller tillbaka historien ett år och vi får lära känna alla inblandade. Lassie är 14 år och bor med sin mamma i en förort till Stockholm. Hon vill vara en tuff tjej som inte bryr sig om något. Hon och hennes mamma bråkar mycket, speciellt sedan Göran flyttar in. Han är våldsam, dricker och slår hennes mamma. Lassie fattar inte varför hon låter honom flytta in och hon känner att hon inte kan vara kvar där.

Johan är Lassies bästa vän, de har alltid hållt ihop. Lassie har skyddat honom när någon retats och gör det fortfarande ibland. Johan låter Lassie sova över ibland när det är jobbigt hemma hos henne. Johan vill gärna komma med i Mattes gäng som är lite småkriminellt. Det är Matte som är ledaren och ganska farlig. Men det är inte för Mattes skull han vill in i gänget, det är för Adam.
Så kommer gänget som deltog i våldtäkten, Matte, Adam och tre killar till. Men det är bara Matte och Adam som vi får lära känna lite bättre. Matte bor med sin pappa som aldrig är hemma. Han kommer bara hem en sväng på helgen, annars får Matte klara sig själv. Det går sådär, han hamnar i fel krets och blir indragen i häleri, misshandel och inbrott. Eftersom hans farsa inte ser vad som pågår känner Matte att han är påväg att bli kung.
Adam bor hos forterföräldrar som är superbra. Han träffar sin riktiga mamma och pappa ibland, men blir alltid besviken eller bara sviken. Varför han hänger med Matte och gänget är en gåta.
Att låta oss lära känna alla innan det fruktansvärda händer är otroligt bra. Det gör att berättelsen inte blir svart och vit. Det som händer Lassie är otroligt hemskt och killarna som gör det känns som monster. Men de är inte monster, de är människor och vi har läst deras berättelse. Vi kan inte förstå att de gör det de gör, men samtidigt kommer våld någonstans ifrån och vi kan förstår att ingenting är enkelt.

tisdag 5 oktober 2010

Inte djungelboken utan...


Neil Gaimans Kyrkogårdsboken är alldeles, alldeles underbar. Jag tyckte verkligen om Coraline, hans barn- och ungdomsboksdebut som blev prisad och filmad. Men jag tror nog att jag tycker ännu bättre om Kyrkogårdsboken. Den har också fått ett fint pris, inte för att det spelar någon större roll för mig som läsare. Men boken förtjänar verkligen det. Det är en spökhistoria och en annorlunda uppväxtskildring som faktiskt är varm och humoristisk, men ändå spännande och skrämmande. Motsägelsefullt och genialt.
Jag vet inte varför, men först var jag inte alls sugen på att läsa den. Utsidan var lite tråkig och den försvann ner i bokhögen. Men så tog jag tag i den och den i mig. Jösses, varför lär jag mig inte att strunta i utsidor och bara läsa. För här finns en så bra berättelse.
Allt börjar med att en mördare smyger omkring i ett hus. En mamma, pappa och storasyster ligger döda i sina sängar, men ett barn lever ännu. Ett litet barn som precis lärt sig tulta runt. Barnet tar sig till kyrkogården där de döda genast bestämmer sig för att adoptera honom. Han kallas för Ingenman Owens, eller bara för Ingen. Ingen får en vän eller förmyndare som heter Silas, han är varken död eller levande. Det är han som fixar mat och kläder till Ingen, spökena kan bara röra sig på kyrkogården. Ingen blir en del av kyrkogårdensvärld och de döda lär honom allt de kan. Men de vet att han en dag måste lämna dem, det vet också att mördaren fortfarande letar efter honom.
På kyrkogården finns massor av spännande personer, äventyr och faror, och Gaiman är otroligt bra på att berätta om dem. I slutet av boken tackar författaren Kipling som har skrivit Djungelboken. Parallellerna mellan Kyrkogårdsboken och Djungelboken är många och båda är underbara.