Filix Wood - Bara den svagaste överlever

 Filix Wood - Bara den svagaste överlever är den första delen i en planerad serie av Petrus Dahlin. Det är en blandning av äventyr, fantasy, skäck och en gnutta Robinson.

Filix bor med sin kända och överbeskyddande mamma. Hon brukar påpeka att Filix är känslig, svag och håller honom ofta hemma från skolan så han kan vila upp sig. Filix har inget emot skolan, men sitter samtidigt gärna hemma och spelar dataspel.

Men så en dag börjar han känna konstiga ryckningar i magen. Det är precis som om det sitter en tråd där som vill dra honom åt ett visst håll. Han försöker strunta i det, men det går inte. Helt plötsligt är han i en affär för campare och köper friluftsgrejer. Han längtar ut i skogen, han som aldrig lämnat staden och som inte gillar att vara ute.

Filix övertygar sin bästis (som inte heller gillar uteliv) om att de ska tälta i skogen. Mamman väljer ut en trygg plats och ska hämta dem på morgonen. Men inget blir som Filix tänkt. Kompisen vill inte stanna i skogen och åker hem. Filix vill stanna och berättar inte för mamman att han är själv i skogen. Istället ger han sig av rätt in i skogen för det rycker i snöret i hans mage. Och det dröjer inte jättelänge förrän han är vilse, förvirrad och upphittad av märkliga personer i djurhudar.

Filix har råkat hamna i en hemlig skyddad värld, där inga från utsidan är välkomna. Han blir kastad i en bur och ganska snabbt bestäms det att han ska offras till fåglarna. Men han har tur, en av de som bestämmer ser att han är en återvändare. Hon säger att han tillhör dem och är en av dem. Filix fattar inte mycket men han förstår att han inte får återvända hem. Han förstår också att människorna vakar över något hemskt som framkallar levande döda, elaka ting och att omvärlden faktiskt är i fara.

   

Fjädrar

 "Hoppet" är det där med fjädrar -
som i själen slår sig ner -
och börjar sjunga utan ord -
och aldrig - nånsin - slutar (Emily Dickinson)

Jacqueline Woodson fick Astrid Lindgren-priset 2018 och jag tyckte jättemycket om hennes bok Brun flicka drömmer. Fjädrar är den andra boken av Woodson som jag läser och den är också en finfin läsupplevelse som lämnar mig alldeles mjuk och fluffig i hjärtat.

Fjädrar inleds med citatet ovan och det följer sedan med genom hela boken. Frannies lärare läste dikten för dem och sedan stannade den kvar hos henne. Det är Frannie som är bokens berättare. Hon bor med mamma, pappa och storebror på den sida av motorvägen där bara svarta bor. Så den dag när en vitblek kille med långt hår börjar i hennes klass är alla näst intill chockade. Vad gör han på deras sida om motorvägen? Han hör definitivt inte hemma hos dem, eller? De tycker det är något konstigt med honom, han gråter på lektionerna, är väldigt tyst och ändå så lugn och trygg. De börjar kalla honom för jesuspojken och Frannies bästis tror att han kan vara Jesus på riktigt.

Hemma hos Frannie är allt som vanligt igen. Pappan är borta och jobbar mycket, hennes bror är störig, snäll och stilig. Många tjejer kollar efter honom, men när de fattar att han är döv så tappar de intresset. Det är något som gör Frannie ilsken och ledsen. I deras familj är de tvåspråkiga, engelska och teckenspråk. Mamman har varit ledsen och kanske också deprimerad eftersom hon fick ett missfall för något år sedan. Nu är hon gravid igen och Frannie är väldigt väldigt orolig. Vad händer om mamman får missfall igen och blir ledsen?

Så är det det där med hoppet, det finns där hos alla. Mamman och pappan som hoppas och tror att de ska få ett barn till, Frannies bror som vill känns sig hemma överallt och inte bara i dövskolan, Jesuspojken som vill hitta nya vänner, Trevor, klassens mobbare, som har sidor han inte visar och hos alla dem sitter hoppet och sjunger. 

Fjädrar är en varm och fin berättelse som jag blev glad av och jag tänker också ta med mig den lilla dikten ovan och hoppas att alla bär med sig sina fjädrar.