Grim

 

När jag började läsa Grim av Sara Bergmark Elfgren kunde jag inte låta bli att tänka på det norska black metal-bandet Mayhem. Bandet slog igenom i slutet av 80-talet och är stort inom genren. Mayhem har omgetts av flera tragedier. Sångaren Dead (Pelle Ohlin) begick självmord och gitarristen Euronymous (Øystein Aarseth) blev mördad av Varg Vikernes som var basist samma band. Händelserna har gett upphov till massvis med rykten kring vad det var som egentligen hände. Kring Mayhem finns det många dokumentärer och även filmer bl.a. Lords of Chaos från 2018.   

Men jag behöver inte läsa så länge innan jag släpper tankarna på Mayhem, författaren säger också i efterordet att Grim är fiktion, inget annat. Visst finns likheter och det vore konstigt om författaren inte fått inspiration från Mayhem. Det mesta inom black metal kan liksom inte undvika det.   

Boken börjar med att vi förstår att det gått riktigt dåligt för någon som heter Kasper och berättaren vill förklara hur allt gått till. Så berättelsen börjar om med att Kasper som är 18 år börjar sommarjobba på Gröna Lund. Kasper har haft gått igenom en riktigt jobbig tid och allt slutade i en depression. Nu är han på väg tillbaka från sin sjukdom, han har avslutat sina besök hos psykologen och han börjar få lite hopp om livet. Men Kasper är en osäker kille, han är rädd att folk inte ska gilla honom, att han inte är bra nog, rolig nog osv. Men när han börjar sitt sommarjobb på Grönan hamnar han precis rätt. Han får jobba i spökhuset med ett gäng som släpper in honom direkt och som verkar gilla honom, speciellt Iris. 

Kasper och Iris blir vänner redan hans första dag på sommarjobbet. Det beror på att hon har bandet Dark Crueltys logga intatuerad på armen. Dark Crulety var ett legendariskt black metal-band som gav ut Sveriges första skiva i genren. Bandet är också känt för att sångaren i bandet, Grim, hittades död under väldigt mystiska omständigheter. Kasper har växt upp med Dark Cruelty eftersom hans pappa Håkan "Maimer" Nordin var med och startade bandet. Han och Grim var dessutom bästa vänner och Kasper är döpt efter Grim som egentligen hette Kasper.   

Så allt är ganska bra för Kasper, men han har börjat drömma om Grim. Väldigt verkliga och läskiga drömmar där det känns som om Grim vill något. Därför bestämmer sig Kasper för att han måste ta reda på hur Grim dog och det leder in honom på en väldigt mörk väg. 

Grim är en spännande bok. Som läsare vill du veta vad som hänt Kasper, hur Grim egentligen dog och hur allt blev som det blev med Dark Cruelty. 

Är du sugen på att läsa om genren black metal eller death metal så finns bl.a. den fina boken Blod, eld och död av Ika Johannesson och Jon Klingberg.

Det värsta har redan hänt

 

Det värsta har redan hänt av Marta Söderberg är en sorglig historia om en förlust som överskuggar allt.  Boken är skriven i korta kapitel, en sida ungefär, och berättaren är Bianca.  

Bianca berättar att hennes familj har varit som förlamad de senaste två åren och att hon inte vet hur hon ska prata med sina föräldrar. Dessutom tycker hon att de inte kan prata med henne. Därför har hon skaffat ett sommarjobb som städerska, bara för att slippa vara hemma. Hon behöver inte jobba, hennes familj har massa pengar och mamman tyckte hon kunde jobba på golfklubben istället, men det vill inte Bianca. 

När Bianca presenteras för sin nya jobbarkompis med orden, - Detta är Bianca, hon kommer från Örgryte (fint område i Göteborgstrakten) så blir killen som heter John, genast ganska avigt inställd till henne. De kommer från två olika världar, det fattar Bianca också. Men hon är inte på jobbet för att få vänner, utan för att fly.

Bianca dras med skuldkänslor för det som hände två år tidigare. Hon funderar på om hon är värd att vara lycklig och om hon och hennes familj någonsin kan bli det igen. Mer tankar får hon när hon och John får i uppdrag att städa och rensa ut en mördad tjejs lägenhet. Hon börjar läsa allt om mordet, samtidigt som hon och John börjar lära känna varandra bättre.

Det värsta har redan hänt är en bok med många ämnen som skuld, tillhörighet, identitet och om vänskap och kärlek.

 

Närmar du dig mjukt

 

Jacqueline Woodson har skrivit sisådär 30 böcker och fått flera fina priser, bl.a. ALMA-priset. Jag har tidigare lästa två av hennes böcker, Brun flicka drömmer och  Fjädrar. Båda är superfina berättelser med så mycket hjärta att det då och då gör ont att läsa. Närmar du dig mjukt är också en sådan bok, den är fin, den gör ont och den glöms inte så lätt.

Närmar du dig mjukt är en kärlekshistoria om Ellie och Jeremiah. Redan i första kapitlet kommer du att förstå att det inte är en lycklig historia, men ändå är den så fin. 

Ellie är en vit judinna och Jeremiah är en svart kille. När de träffas är det mer eller mindre kärlek vid första ögonkastet. I en perfekt värld skulle deras kärlek inte vara ett problem, men de lever inte i en perfekt värld. De lever i en värld full av fördomar, rasism och polisvåld. 

Ellie vågar inte berätta för sin familj om Jeremiah trots att hon är helt förälskad. Jeremiah känner omgivningens blickar, speciellt när främlingar kommer fram för att kolla om allt är okej med Ellie när de två är tillsammans. 

Ellie och Jeremiah älskar varandra och bestämmer sig för att visa omvärlden att de ska vara tillsammans och att de hör ihop. Men det visar sig vara svårt när omgivningen är fördömande och inte verkar förstå att kärlek är kärlek, oavsett vem du är.       

Järnulven

Jag hade verkligen STOORA förväntningar på Siri Pettersens nya bok, Järnulven. Jag tyckte supermycket om hennes förra serie Korpringarna och därför ville jag så gärna att Järnulven skulle vara bra. Det var den!

Järnulven utspelar sig i samma värld som Korpringarna, men i en helt annan del och med helt andra personer. Boken är första delen i en serie som heter Vardari. 

Juva är en 19-årig tjej som arbetar med att vara jägare, men inte vilken jägare som helst. Hon och hennes jaktlag jagar varg eftersom djurens blod är bränsle till stadens stenring som låter folk resa genom portalen som finns där. Det är inte helt oproblematiskt med blodet, förutom att det är farligt att jaga varg, så är vargblod en drog som kan göra folk sjuka. Då inte sjuka som lite förkylda, utan mer att de förvandlas till blodtörstiga monster. 

Juva är också dotter till en av stadens främsta blodläsare och hon är den egentliga arvtagerskan till den titeln. Men hon vill inte ha något med den världen att göra. Hon tycker att blodläsare är falska-hokuspokus-påhitt som hon vill hålla sig långt ifrån. Men när hennes mamma blir sjuk kallas Juva hem till blodläsar huset och mystiska saker händer som gör att Juva inte kan vända familjen ryggen.

Dessutom har något hänt i stenringen. Där finns ett urverk som inte fungerat på 600 år, men nu har det plötsligt vaknat till liv. Människorna i staden vet inte vad det betyder, men Vardari vet. Vardari är en slags människa/varelse som har levt i flera tusen år, de är eviga. Men de vet att när uret startar är slutet nära. De vet också vad som kan stoppa uret. Det behövs blod från en särskilt sorts varelse och Vardari har också lagt märket till att Juva verkar vara nyckeln till att hjälpa dem att stoppa undergången. 

Hipp hurra, en så bra början och nu är det bara att vänta på fortsättningen. 

Ya Leila

 

Ya Leila av Donia Saleh är en debutroman som har hyllats mer eller mindre av alla kritiker. Boken handlar om vänskap, kärlek, rötter och om att passa in eller inte. Saleh säger själv i GP att hon med boken vill syna den svenska medleklassfeminismen, men jag tycker hon gör så mycket mer än så.

Leila och Amila går sista året på gymnasiet i en stad vi inte får veta namnet på. De har varit kompisar mer eller mindre alltid och umgås mer eller mindre alltid. Leila vill passa in i skolan och bland kompisarna, som mest verkar vara vit medelklass. Amila är inte så intresserad av det, hon vill stå för den hon är, hon konfronterar lärarnas smygrasism och fnyser åt skolans feministgäng, de så kallade Glitterfittorna. 

När Leila börjar umgås med Glitter-gänget och blir småkär i Leo så blir det problem i vänskapen mellan tjejerna. Amila kan inte fatta varför Leila vill hänga med dem och inte heller varför hon är intresserad av Leo (som har sagt att han vill ligga med Leila eftersom att han aldrig legat med någon icke-vit tjej!!!). 

Men Leila vill passa in, hon fantiserar om att hon och Leo gifter sig, hänger i skärgården och att han presenterar henne för sin svenne-familj (fast hon är ganska ironisk och en smula cynisk då). Därför försöker hon vara med, även om hon misstänker att glitterfittorna mest vill ha med henne i gänget som något slags alibi. Det är liksom rätt att ha med icke vita i feministgruppen, men de struntar egentligen i hennes problem med ex. vardagsrasism.  

Jag tyckte språket i boken var fantastiskt fint, i de kortare passagen var det då och då som poesi. Leila och Amila pratar med varandra på svenska och arabiska, och det blir så bra i boken. Det är en drastisk och rolig bok som jag hoppas får många läsare. 

 

Himlabrand

 

Himlabrand av Moa Backe Åstot är tyvärr inte början på en serie (vad jag vet). Jag hade så gärna fortsatt att läsa om Ántes liv i en by i Jokkmokkstrakten. Det där låter kanske inte så spännande, men det är det och så är det fint och alldeles, alldeles underbart. 

Ánte är same och hela hans liv präglas av det. Han är enda sonen till en renägare och förväntningarna är att han ska ta över allt en dag. Han går fortfararande i gymnasiet med hjälper till med renarna så fort han kan, för Ánte älskar renarna, naturen och ser framemot det livet.

Men Ánte är rädd för att han kommer att behöva lämna Jokkmokk och livet som renägare. På första sida i boken googlar han Finns det homosexuella renskötare? Det säger en del om hur ovanlig han känner sig och om hur accepterat det är. Àntes pappa byter kanal på Tv:n när det visas en film där två killar hånglar. Pappan och hans kompisar driver också med en kille som flyttade från byn för att han var homosexuell. Ánte känner sig onormal och försöker skjuta bort alla tankar på att han är gay. Men det är inte lätt eftersom Erik finns. Ánte och Erik har varit vänner sedan de var små, men nu har Ántes känslor för Erik förändrats. Det räcker med att Erik är i närheten så sprakar det i hela kroppen. Erik har en flickvän, men ibland tycker Ánte att det finns mer i Eriks blickar och ord. Även om det skulle vara så att Erik var intresserad av honom, skulle de kunna vara tillsammans? 

Himlabrand är en fin bok om att hitta hem på flera olika sätt.  

  

Allt jag vet om kärlek

Jag tyckte om Katja Timgrens fina bok om Alex och Petter. Jag tyckte om att läsa sms:en som de skickar till varandra på natten. Jag tyckte om hur berättelsen börjar med slutet, och att läsa om varför det gick som det gick. Hur kunde Alex hamna ensam i en lägenhet i Göteborg? Vart tog Petter vägen? De var helt klart förälskade och helt betagna av varandra, vad gick fel?  

Alex tänker att det fanns en Alex innan han träffade Petter och sedan en helt ny Alex när Petters och hans ögon möttes i trappan utanför klassrummet. Den nya Alex tackar ja till fester han i vanliga fall inte skulle gått på. Han går på demonstrationer och det har aldrig hänt förr. Men han tackar ja till allt nytt för att Petter kommer vara där. Alex kan inte koncentrera sig i skolan och fattar inte vad det är med Petter som lockar honom så. Alex har aldrig varit kär i en kille förut så det tar ett tag innan han fattar att han är förälskad.  

Men de som känner Petter säger att han är komplicerad, att han inte alltid mår så bra och att det tydligen har hänt mörka grejer i Petters förslutna. Men Alex bryr sig inte, han vill lära känna Petter och komma så nära han kan.

Allt jag vet om kärlek är en kanonfin bok om kärlek, psykisk ohälsa och allt skrivet med värmande vackert språk.