Herregud, hur bra var inte den här? Svar: -Hur bra som helst!
Detta är Hanna Jedviks debut och så här beskriver hon sig på sin blogg:
Journalist författare radioproducent Majorna Göteborg Sveriges Radio Göteborgs Posten Kultur- och nöjesreporter musik litteratur konst film pop punk indie post uppriktighet poesi låttexter feminism kärlek uppror svart rosa nagellack västkust känslor klippor bad Berlin Köpenhamn ord Roman: Snart är jag borta. Rabén & Sjögren.
Jag tycker boken påminde lite om Louise Halvardssons Postindustriell hårdrockare med attityd som jag också älskade. Kanske är det alla musikreferenser och låttexter som finnas med som en rödtråd i böckerna som ger dem en extra dimension. Jag fattar exakt vad Maja menar när hon lyssnar på The Smiths There´s a light that never goes out och tänker på kärleken och livet.
Boken har två berättarröster, Maja och Lina, som berättar vartannat kapitel. Allt börjar med att Lina kryper på knä hem från en "efterfest". Man fattar med en gång att något riktigt vidrigt har hänt henne. Maja sitter i sitt rum och bankar sitt huvud i väggen, fast tyst så att inte föräldrarna hör. Hon vill inte se deras ledsna ansikten och hon vill inte visa sitt. Därför är det bara på sitt rum som hon kan släppa ut den som finns på insidan. Hon har i alla fall slutat skära sig själv, men ärren på armarna går aldrig bort.
Maja och Lina är kompisar, men detta, sitt allra mörkaste kan de inte dela med varandra. Inte förrän de blir tvungna att göra det. Samtidigt är det en berättelse om förälskelse, kärlek och vänskap som trotsar det mörka som finns hos tjejerna.
Boken är en riktig bladvändare, skriven med ett sällan skådat driv och den går direkt in i blodet och vidare till hjärtat.
ISBN 97891-29-67373-9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar