Så här skrev jag bl.a. om boken 4 april i år:
Jepp, nu är de alltså här, de snygga zombierna och jag hoppas de stannar ett tag. Jag trodde verkligen inte att jag skulle köpa konceptet med en kärlekshistoria mellan en zombie och en levande tjej, men det gör jag. Jösses så bra, inte som något annat jag läst. Isaac Marion har på något vis lyckats med något som verkar omöjligt och dessutom gjort det bra. Varma kroppar är min nya favoritbok.
R är en zombie, han minns inte sitt namn, sitt förra liv eller varför han är det han är. Staden runt honom håller på att rasa och de människor som finns kvar söker skydd för zombierna så gott de kan. Han och många andra zombies bor på en övergivenflygplats utanför staden. Ingen av dem vet varför de finns, de brukar inte prata så mycket. R har en vän som kallas för M, de brukar jaga tillsammans, dvs jaga människor.
Det är vid en jakt som allt förändras. R och M och några av deras zombiekompisar lyckas hitta ett gäng ungdomar i en lägenhet. R överfaller en kille och börjar knapra på honom. Det som händer när en zombie äter en människas hjärna är att den får se bitar ur människans liv och känna vad han eller hon kännt. Följden blir att R vaknar till liv och tar över killens känslor för sin flickvän, Julie. Hon finns i lägenheten och R räddar henne, han tar med henne tillbaka till flygplatsen och chockar hela zombievärlden. Men vad ska han göra nu? Hon hör inte hemma i hans värld och han hör inte hemma i hennes. Ändå börjar deras förbindelse att förändra allt och alla, inte bara R och Julie. Julies pappa är dessutom ledare för den militär som finns kvar och han vill krossa alla zombier, även om de kanske kan bli mänskliga igen.
Tjoho, liten glädjedans också, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar