Ingenting och allting

Ingenting och allting av Nicola Yoon var en annorlunda och fantastisk läsupplevelse. Det fastän historien kändes igen. Det har kommit en hel hoper böcker där någon eller några är sjuka, döende eller har någon diagnos som gör livet svårt. Böckerna/genren kallas ibland sick lit och exempel på sick lit är: Förr eller senare exploderar jag, Om jag stannar, Jag, Earl och tjejen som dör, Innan jag dör, Var är Audry?, Tala är guld, 100 meter lycka och Resten får du ta reda på själv. Ingenting och allting är alltså ännu en och som de andra jag nämnt är detta också en jättebra kanonbok.

Maddy fyller 18 år precis när boken börjar och hon har aldrig lämnat sitt hus. Hon har en extremt ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot allt och alla. Hon bor med sin mamma och en sjuksköterska dyker upp varje dag för att vara med henne. Varje gång någon ska in i huset måste renas i en timma och gå förbi luftslussar som gör att de inte har med sig något utifrån in till Maddy.

Maddy försöker att inte längta efter det hon inte kan få som vänner, gå i vanlig skola (hon undervisas via skype), gå och shoppa eller ta en fika och att någonsin få en pojkvän. Hon lyckas ganska bra tills Olly flyttar in i grannhuset och deras blickar möts när hon tittar ut genom sitt fönster. Han kommer över till henne och knackar på, men hennes mamma säger bara att Maddy inte kan komma ut. Olly tror först att hon har utegångsförbud och mejlar istället. Så börjar de lära känna varandra genom att chatta och titta på varandra genom sina sovrumsfönster som nästan ligger mittemot varandra. Maddy försöker att inte bli förälskad, vad skulle det tjäna till, liksom. Men för första gången på länge börjar Maddy längta efter något/någon och undrar om hennes liv verkligen är värt att leva om hon inte kan utsätta sig för allt som finns utanför huset. Framförallt för Olly.

Dessutom, i boken finns förutom den vanliga berättelsen, deras mejl, listor som Maddy gör, teckningar m.m. Vilket ger boken ännu mer liv, jag gillart.