stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma...
I den dikten går den snälla tomten runt och kollar så att allt är bra på gården med djur och människor, supersnäll! Men i nordisk folktro är gårdstomten inte alltid så snäll. Det gällde att se upp och hålla sig vän med tomten, annars kunde det gå illa.
Kerstin Lundberg Hahn har skrivit om den inte så vänliga gårdstomten i Den som vaktar gården. Linn och hennes familj har kommit till farmors gård i skogen. Det har gått fyra månader sedan farmodern gått bort och nu ska de fixa, städa och slänga på gården.
Linns farmor har alltid pratat med Linn om tomten. Att det stora trädet på gården är hennes och tomtens, att tomten vaktar gården och att tomten vill ha gröt med smör i. Så hon får en dålig känsla i magen nästan på en gång när de kommer dit och börjar röja. När hennes pappa sågar ned trädet på gården förstår Linn att de gjort något riktigt, riktigt dumt. På natten hör hon hur det hasar runt under huset och nästa morgon ser de att någon har gjort repor i bilarna. Som om någon med riktigt vassa naglar dragit fram, men vad kan det vara för ett djur? Linn försöker berätta för de vuxna, men vem tror på tomten innan det är för sent?
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar