Grått hav var verkligen skitspännande och svår att slita sig ifrån. Dessutom har den en inledning utöver det vanliga:
När den orörliga kroppen dyker upp vid ytan intill segelbåtens skrov är det ingen som skriker. Ingen av oss. Som om vi inte kan ta in det, som om vi genom att inte reagera kunde radera det som har hänt: att ett lik har flutit upp till ytan. Vår väns lik, om man ska vara exakt.
Boken börjar med att vi får veta att något har gått helt åt helvete, men vi vet inte hur eller varför. Det är det som vi måsta ta reda på genom att fortsätta läsa.
Emma och hennes kompisar Sam, Victor, Èlise och Clarence ska segla en längre seglats från Frankrike till Irland. Det är under denna som något går fel. I boken får vi först tillbakablickar som berättar om hur de lärde känna varandra och hur lojaliteten mellan dem uppstod och hur Clarence blev deras ledare. Vi får veta att Emma varit/är förälskad i honom, att Sam och Èlise blivit ihop och att Victor förändrar maktbalansen i gruppen genom att ifrågasätta Clarence.
Vi får dessa tillbakablickar samtidigt som vi läser det som sker i nutid. De bärgar kroppen av sin vän och samtidigt blåser det upp till storm. De kontaktar kustbevakningen, men får bara ett meddelande om att alla båtar ska återvända till hamnen då en storm av sällan skådad styrka är på väg. För Emma och hennes vänner är det för sent, de har kommit för långt från någon hamn.
Så det är spännande att få veta vad som hänt med den döde och det är spännande att läsa om de kommer över leva eller inte, eller vilka som kommer att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar