Å, detta var sorgligt och fint och sorgligt. 100 meter lycka av Maria Nygren påminner mig om något som jag inte riktigt lyckats sätta fingret på. En känsla av att vilja något annat så mycket att den verkliga världen försvinner, var har jag läst eller sett det innan? I allafall var det en bok som jag stängde med en suck och blöta kinder och den var bra.Ninna är 17 år och har SLE, en sjukdom som gör att hennes kropp angriper sig själv. Det senaste halvåret har hon varit instängd i sitt rum med fördragna gardiner eftersom hon inte tål dagsljus. Ninna blir bara sämre och flyr in i en fantasivärld där hon är en fantastiskt bra 100- meterslöperska påväg mot VM. I verkliga livet kan hon knappt röra sig och behöver hemtjänst som kommer hjälper henne, tvättar henne och sånt.
Men så händer något, en ny kille som heter Munir börjar i hemtjänsten och han ger Ninna hopp. Både för att han verkar tro på henne och för att hon förälskar sig i honom. Deras gemensamma mål blir att de ska kunna gå ut i parken tillsammans. Munir får även plats i Ninnas andra verklighet, där blir han hennes tränare och älskare.
Ninna har en yngre syster, Sussi och hon ger henne också en bit verkligt liv. Ninna hör henne smyga in på kvällarna, smygtittar när hon hånglar med sin kille och lyssnar på när hon berättar om skolan och kompisar. Samtidigt är Sussi så trött på Ninna, hon orkar inte med all sorg, sjukdom och Ninnas behövande och krävande ögon. Ibland låtsas hon inte om Ninna alls. Ninna längtar så efter livet, någon som rör henne och ser på henne med kärlek, inte med medömkan eller sorg.
På bokens omslag finns en massa meningar, ex. popcorn i micron, steg i snön, vatten som kokar o.s.v. Det är Ninnas samling, hon samlar på ljud och skriver ned dem under sin madrass i sängen.
Riktigt fint och gripande!
ISBN 9789163868917
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar