Divergent - Nu på film

Nu är den här, Divergent - the movie. Men OBS! Glöm inte boken, den var jättejättebra.

Så här skrev jag om den 14/1 2013

Årets första stora läsupplevelse! Ja jag vet, det har bara gått 14 dagar på det nya året, men den var SKITBRA! Jag tror den kommer att bli film, vänta bara.

Ja, trenden med dystopier fortsätter och i sann Hungerspelsanda kommer Divergent av Veronica Roth, den första av tre böcker. Den var en bladvändare som jag bara inte kunde lägga ifrån mig, förrän ögonen vägrade fungera mer och ville sova.

Beatrice bor i framtidens Chicago, där är alla i samhället indelade i en av fem falanger. Du tillhör antingen, De ärliga, de osjälviska, de tappra, de fridfulla eller de lärda. Beatrice och hennes familj tillhör de osälviska och det trivs inte Beatrice med. När man är 16 år, som Beatrice, då måste man välja vilken falang man ska tillhöra. Väljer du bort den du redan tillhör får du aldrig mer träffa din familj och du riskerar attt bli falanglös och leva på samhälletsbotten. Innan valet kommer en utvärderingsperson och kollar vad du passar för. När de får Beatrices resultat blir de förvånade, hon tillhör nämligen flera, hon är divergent. Tjejen som gör testet är sjysst och låter resultatet försvinna, för att vara divergent är inte tillåtet. De flesta med sådana resultat försvinner och dyker aldrig upp igen.

När det är dags för Beatrice att välja så chansar hon, hon väljer de tappra, typ det tuffaste val hon kunde göra. Redan från början vet hon att hennes chanser för att klara sig är små, hon är liten och spinkig och här måste hon slåss, lära sig försvara sig, lära sig skjuta och kämpa mot både inte och yttre demoner. De får en instruktör som heter Four, läskig som sjutton men Beatrice eller Tris som hon nu kallar sig, känner sig dragen till honom.

Dessutom börjar det bli riktigt oroligt i samhället, de lärda håller på att förklara krig mot de osjälviska som styr i samhället och de vill att de tappra ska göra fotjobbet. Tris är orolig för vad som händer för hon älskar sin familj men ledordet för de tappra är falang för blod.

Ibland blir jag lite trött på Katniss-tjejer (Hungerspelen) starka, skittuffa, och orädda med full kontroll som klarar allt. Då och då hade det varit skönt med en lite mer mänsklig, vanlig hjältinna. Men samtidigt är det alldeles, alldeles underbart och Tris, Katniss och tjejer som de är grymt spännande att läsa om.