Himlabrand

 

Himlabrand av Moa Backe Åstot är tyvärr inte början på en serie (vad jag vet). Jag hade så gärna fortsatt att läsa om Ántes liv i en by i Jokkmokkstrakten. Det där låter kanske inte så spännande, men det är det och så är det fint och alldeles, alldeles underbart. 

Ánte är same och hela hans liv präglas av det. Han är enda sonen till en renägare och förväntningarna är att han ska ta över allt en dag. Han går fortfararande i gymnasiet med hjälper till med renarna så fort han kan, för Ánte älskar renarna, naturen och ser framemot det livet.

Men Ánte är rädd för att han kommer att behöva lämna Jokkmokk och livet som renägare. På första sida i boken googlar han Finns det homosexuella renskötare? Det säger en del om hur ovanlig han känner sig och om hur accepterat det är. Àntes pappa byter kanal på Tv:n när det visas en film där två killar hånglar. Pappan och hans kompisar driver också med en kille som flyttade från byn för att han var homosexuell. Ánte känner sig onormal och försöker skjuta bort alla tankar på att han är gay. Men det är inte lätt eftersom Erik finns. Ánte och Erik har varit vänner sedan de var små, men nu har Ántes känslor för Erik förändrats. Det räcker med att Erik är i närheten så sprakar det i hela kroppen. Erik har en flickvän, men ibland tycker Ánte att det finns mer i Eriks blickar och ord. Även om det skulle vara så att Erik var intresserad av honom, skulle de kunna vara tillsammans? 

Himlabrand är en fin bok om att hitta hem på flera olika sätt.