Leila och Amila går sista året på gymnasiet i en stad vi inte får veta namnet på. De har varit kompisar mer eller mindre alltid och umgås mer eller mindre alltid. Leila vill passa in i skolan och bland kompisarna, som mest verkar vara vit medelklass. Amila är inte så intresserad av det, hon vill stå för den hon är, hon konfronterar lärarnas smygrasism och fnyser åt skolans feministgäng, de så kallade Glitterfittorna.
När Leila börjar umgås med Glitter-gänget och blir småkär i Leo så blir det problem i vänskapen mellan tjejerna. Amila kan inte fatta varför Leila vill hänga med dem och inte heller varför hon är intresserad av Leo (som har sagt att han vill ligga med Leila eftersom att han aldrig legat med någon icke-vit tjej!!!).
Men Leila vill passa in, hon fantiserar om att hon och Leo gifter sig, hänger i skärgården och att han presenterar henne för sin svenne-familj (fast hon är ganska ironisk och en smula cynisk då). Därför försöker hon vara med, även om hon misstänker att glitterfittorna mest vill ha med henne i gänget som något slags alibi. Det är liksom rätt att ha med icke vita i feministgruppen, men de struntar egentligen i hennes problem med ex. vardagsrasism.
Jag tyckte språket i boken var fantastiskt fint, i de kortare passagen var det då och då som poesi. Leila och Amila pratar med varandra på svenska och arabiska, och det blir så bra i boken. Det är en drastisk och rolig bok som jag hoppas får många läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar