Inte din bror av Malin Stehn

Abbe fattar ingenting. Ska en okänd person flytta in i deras hus, i brorsans rum?! I för sig har brorsan flyttat hemifrån för längesen, men ändå. Ingen har frågat Abbe om han vill ha en Hossein i sitt hus?!

Men allt är redan klart. 14-årige Hossein, ensamkommande från Afghanistan, flyttar in. Han trivdes inte på Solgården, boendet för ensamkommande ungdomar som mamma jobbar på. Han var ensam. Men hur ensam kommer han inte vara i vårt hus, tänker Abbe. Mamma och pappa som jobbar mycket, och Abbe som mest sitter framför datorn. Hossein är lika gammal som Abbe, mamma och pappa tänker säkert att han ska ta hand om Hossein - umgås. Glöm det, han är ingen barnvakt!

Abbe har också varit mycket ensam, men har äntligen börjat få en plats i Rasmus gäng. Rasmus är schysst mot honom och bjuder med honom på fester. Abbe har aldrig varit på fest förut. Att stå och hänga en hel kväll med en ölburk i handen kanske inte är väldens roligaste, men det känns skönt att få vara en i gänget. Och Rebecka är ju där...Abbe har fattat att Rasmus inte gillar invandrare "de kommer hit och får en massa bidrag och tar våra jobb!", så han vill inte riskera att Rasmus vänder ryggen åt honom genom att berätta att det bor en afghan i hans hus. Abbe tänker inte hamna utanför igen för Hosseins skull.

Men inget är riktigt som det verkar vara. Rasmus är ingen schysst person. Rebecka är inte den tuffa tjej hon verkar vara. Hossein är inte jobbig och påträngande. Det händer mycket den sommaren. Abbe hinner både lära någon att simma, rädda någon annan från att drunkna, bli förhörd av polisen och kyssa en tjej.

Inte din bror är en bok som stannar kvar i minnet. Jag gillade den jättemycket. Den påminner en om att alla människor bär på bra och dåliga sidor, fina och fula tankar, och roliga och tråkiga minnen.

9789172999701

The hate U give

Angie Thomas ville skriva en bok om ungdomar som lever det liv som hon själv har levt. Hon växte upp i Jackson, Mississippi och hon minns bl.a. en kväll när hennes vänner skulle stjutsa hem henne. De vågade inte köra in i ett område eftersom de var rädda för vad som kunde hända där, i "orten". Men det var där som Angie bodde och hade sitt hem.

I The hate U give vill författaren uppmärksamma Black Lives Matters rörelsen och hon har inspirerats av verkliga händelser, av Oscar Grant, Trayvon Martin, Tamir Rice, Mike Brown och Sandra Bland. Hon tar upp tunga ämnen som rasism, polisvåld och hur samhället där vi växer upp kan forma oss.

Starr Carters liv är uppdelat i två världar, världen där hon bor och världen där hon går i skolan. Starr bor i en fattig förort med gängkriminalitet och mer eller mindre dagliga skottlossningar på gatorna. Hennes pappa är en föredetta gängledare och därför får hon och hennes familj respekt i området och ingen bråkar med dem. När Starr var tio år blev hennes bästis skjuten i en drive-by och efter det bestämde sig hennes föräldrar att hon och hennes bröder skulle börja i en privatskola i ett finare område. Så nu är Starrs live uppdelat i två, hon är en Starr hemma och en i skolan. Starr i skolan har en vit pojkvän som ingen känner till hemma, hon pratar ingen slang och hon har kompisar som åker till Aruba på loven.

En kväll när Starr är på fest så springer hon på sin barndomskompis Khalil. De har inte träffast på länge men det känns precis som förr när de pratar. Men så är det någon som börjar skjuta på festen och alla flyr. Khalil erbjuder sig att skjutsa Starr hem och eftersom hennes kompis är borta hänger hon med honom. De hinner inte så långt innan de ser blåljus i backspeglen och får köra åt sidan. Starr har fått lära sig tidigt hur man gör om polisen stoppar en, rör dig inte om polisen har ryggen mot dig, håll händerna synliga och gör som du blir tillsagd. Khalil rör sig och polisen skjuter honom, två gånger.

Starr har först svårt att fatta vad som hänt men när media börjar prata om Khalil som en dålig kille, som en thug och langare, då blir det svårt att vara tyst. Khalil var ju så mycket mer för henne. När människorättsorganisationer och vanligt folk protesterar mot våldet som drabbat Khalil och som drabbar människor som honom börjar Starr förstå att hon inte kan vara tyst.

Titlen på boken The hate U give kommer från en av Tupacs tatueringar, THUG LIFE. Det betyder The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody. Det betyder, enligt Kahlil i boken "Det samhället ger oss när vi är små får samhället tillbaka när vi är större och börjar göra en massa skit".

Slutet

Det är klart att Slutet av Mats Strandberg inte är en feel-good-bok, mer i genren feel-bad. Fast jag är förvånadsvärt glad efter läsningen, för det är en fantastiskt bra bok om världens
undergång. De som läst Mats Strandberg tidigare vet att han är pappa till Engelsfors-trilogoin (Cirkeln m.fl) och en radda skräckhistorier bl.a. Färjan. Men Slutet är något annat, här finns ingen magi, ingen skrik-splatter-skräck utan en mer stilla känsla av ett slut. Det är inte som McCarthys Vägen där människor är sillror i ett samhälle som inte längre finns. Detta är något annat, något nytt. Strandberg säger själv att boken bland annat handlar om att hitta meningen med livet, fast med en deadline.

Tänk dig att du är sjutton år gammal, det är snart sommarlov och allt är riktigt gott. Då kommer nyheten, den 16 september klockan 04:12 kommer kometen foxworth att krasha in i jorden och allt liv kommer att upphöra. Så börjar Slutet och vi får följa Lucinda och Simon den tid som finns kvar. Simon är helt vilse, hans tjej, Tilda gör slut eftersom hon vill leva livet fullt ut den sista tiden. Simon å andra sidan vill att allt ska bli bra mellan dem så de kan dela de sista dagarna. Simons mammor som egentligen är skilda flyttar ihop igen för att familjen ska vara tillsammans. Hans syster som är gravid i sjätte månaden kommer också hem (och hon verkar inte förstå att hon aldrig kommer att bli mamma. Det gör Simon både rädd och ledsen). Samtidigt försöker Simon och hans kompisar att festa och vara som vanligt, eller som om det är det sista de gör.

Lucinda är också sjutton år, som Simon och de har varit klasskompisar. Men Lucinda har inte varit i skolan på ett tag eftersom hon har cancer och är döende. Hon skriver mycket på en sida som heter TellUs som kommer bli ett arkiv med text, ljud och bild om och av människor. Det kommer skickas ut i rymden till möjliga aliens som undrar vart jorden tog vägen. Hon är liksom redan inställd på att dö men plötsligt är hon inte ensam, alla är i samma situation. Hon har inga vänner kvar efter som hon dragit sig undan när hon blev sjuk, hon orkade inte se kompisarnas försök till vänskap. Speciellt orkade hon inte med sin bästis Tilde (Japp, Simons tjej) och nu känner hon att innan alla är borta borde de prata och bli vänner, lappa och laga sin vänskap.

Så hittas Tilde mördad, Simon och Lucinda har förlorat henne fyra veckor innan världens slut. Simon blir misstänkt för mordet, han träffade henne sist av alla och han var lätt besatt över att få henne tillbaka, alltså perfekt gärningsman. Lucinda tror inte att det var han som gjorde det och tillsammans bestämmer de sig för att ta reda på vem den riktiga mördaren är.
 
Boken får mig att fundera på vad skulle jag gjort om jag hade fyra veckor kvar att leva. Skulle jag ens stå ut med vetskapen eller skulle jag bli skogstokig? Vad skulle hända med en dödsdömd jord, skulle människor hjälpa varandra eller tvärtom? Bra böcker sätter igång hjärnan och Slutet gav mig mycket att tänka på.

Boken har en överraskning inbyggd, lägg ifrån dig boken på kvällen när det är mörkt och släck lampan. Kanske inte det man vill se om man ska sova.

ISBN 9789129703498

De odöda

De odöda av Johan Egerkrans tycker jag är ett passande boktips såhär i Halloweentider. Egerkrans listar ungefär 40 skräckinjagande gastar och blodtrörstiga väsen från hela världen. Det är liksom en uppslagsbok över odöda läskiga varelser. Han säger själv att han alltid varit intresserad av monster och av folktro och att "Det är en ganska morbidbok och ganska grotesk och ganska hemsk bok. Och blodig så klart"

De odöda innehåller förutom fakta om de odöda, tips på vad du kan göra om du stöter på någon av dem (förutom att skika och springa), även var de finns och hur det uppstår. En av mina favoriter i boken är Draugen som är en gast från fornskandinaviska myter. Draugen bor i gravhögen som den blivit begravd i och visar sig som svarta, uppsvällda lik med otäcka ögon. Den krossar sina offer med sin kroppstyngd och dricker dess blod. Så finns Rusalka som är en slavisk variant av vårt skandinaviska sjörå. Glaistig som håller till på de skotska högländerna och som dricker gärna blod men beskyddar barn.

Boken innehåller fina bilder, fast ofta väldigt otäcka. Gillar du Egerkrans så passar jag på att tipsa om hans Nordiska väsen och Nordiska gudar

Ord i djupaste blått

Om du sitter på din kammare och är sugen på att läsa en fin bok om kärlek, sorg och saknad så ta och läs Ord i djupaste blått av Cath Crowley. Författaren bor i Melbourne och har fått flera fina priser för sina böcker. Detta är, vad jag vet, den enda på svenska.

För tre år sedan flyttade Rachel till Sea Ridge med sin mamma och bror. Innan hon flyttade bestämde hon sig för att tala om för sin bästa vän, Henry att hon var förälskad i honom. Rachel lämnade ett brev i hans favoritbok i familjens bokhandel, sedan flyttade hon och väntade på hans svar. Men Henry svarade aldrig, i alla fall inte på kärleksbrevet.

Nu har Rachel flyttat tillbaka till Gracetown igen och inget är som det ska. Hon känner sig som en helt annan person och är ganska bedövad. Det som har hänt är att hennes bror har drunknat och hon känner sig tom, trasig och vet inte hur hon ska klara sig. Men hennes mamma har skickat henne till mostern som har fixat ett jobb till henne. Mamman tänkte att det kunde vara bra om hon tog sig för något, träffade gamla vänner för att komma igång igen. Rachel fixade inte sista året i skolan och behöver samla ihop sig.

Jobbet som mostern har fixat visar sig vara i Henrys familjs bokhandel. Först tänker hon vägra, hon och Henry har inte hörts sedan hon flyttade. Eller han skrev till henne (inget om kärleksbrevet) men hon skrev aldrig tillbaka. Så situationen känns jobbig, men hon vill så klart träffa honom. När de träffas så finns det så klart något där. De har alltid varit vänner och Rachel försöker tänka att hennes förälskelse var för länge sedan. Men men, så lätt är det inte.

Fin bok, varm och gosig. Passar bra att läsa nu när det blir höst och vi behöver böcker som värmer.

ISBN 978-91-7781-362-0

Brun flicka drömmer

Jacquline Woodson fick Astrid Lindgrens Memorial award 2018. Juryns motivering löd: "Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp."

Woodson är en amerikansk författare som har skrivit ca 30 böcker. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming. Jag fattar verkligen varför boken prisats. Jag har skrattat, gråtit och tycker det är en fantastisk bok om Jacqulines uppväxt.


Boken börjar 1963 då hon föds, hon skriver
"Jag föds en tisdag på universitetssjukhuset
i Columbus, Ohio,
         USA -
         ett land som slits
         mellan svart och vitt".

Hon skriver:
I Birmingham, Alabama, planerar Martin Luther King Jr
en demonstration till Washington, där
John F Kennedy är president.

I Harlem står Malcom X på en trälåda
och pratar om revolutionen.

I Montgomery har bara sju år gått
sen Rosa Parks vägrade
lämna
sitt säte på en buss.

Jacquline berättar om sin uppväxt i USA, i den amerikanska södern och i Brooklyn. Ett USA där svarta och vita inte lever sida vid sida som jämlikar. Det är en berättelse där medborgarrörelsen pågår samtidigt som Jacquline växer upp och det påverkar henne. Hon berättar om sin mormor i South Carolina som fortfarande sätter sig längst bak i bussen, bara för att inte stöta sig. Hon skriver om butiker som de svarta inte kan handla i eftersom personalen ignorerar dem eller följer efter dem. Hon berättar att skyltarna "Whites Only" sitter kvar, fast de är övermålade eller borttagna. Jacquline växer delvis upp hos mormor och morfar (som hon kallar pappa) och samhällsklimatet för svarta i South Carolina sätter sig, berättelserna från South Carolina löper redan som floder genom mina ådror.

Även om det är en politisk berättelse, är det också en berättelse om en tjej med drömmar. Hon vill bli författare, något som familjen kanske inte tar på allvar. Tur att hon blev det! Det är dessutom berättelser om livsöden som jag skulle vilja veta mer om. Jag gillade boken mycket på grund av stilen och språket som boken är skriven på. Det är liksom poesi, fast ändå inte.

När boken slutar gissar jag på att Jacquline är sisådär 13 år och då har man som läsare fått med sig mycket. Inbrutet i berättelsen finns bl.a. Hur man lyssnar #1-10. De är bra tips, läs dem noga.

Hur man lyssnar #10
Skriver ner det jag tror
att jag vet. En dag kommer jag att veta säkert
Fortsätter bara att lyssna...

Hur man lyssnar #7
Varje tystnad
har en historia att berätta.
Lyssna bara. Lyssna.

Skaffa boken, läs och bli berörd.

ISBN 9789127159266

Inuti huvudet är jag kul

Nu är det ett tag sedan jag läste något av Lisa Bjärbo och jag tänkte att jag skulle få läsa en rolig vardagsberättelse liksom. Inuti huvudet är jag kul är en rolig bok med ett alllvar i bakgrunden. Jag sitter och fnissar åt boken samtidigt som jag tänker å, nej. Det beror på att huvudpersonen är rätt kul, i huvudet då. För hon är suuuperblyg och vågar nästan inte umgås med människor, absolut inte prata med dem.

Boken börjar med att Liv ska börja tvåan på gymnasiet. Det hade inte varit så illa om inte hennes pappa och hon flyttat från Stockholm till en liten ort utanför Växjö. Alltså känner Liv sig vilsen. Hon känner inte någon och hon upprepar i sitt huvud: Var normal. Få det här att funka. För Liv vet om att hon är sjukligt blyg. Hon har alltid varit det, men det har också blivit värre. Samtidigt tänker hon att flytten och den nya skolan ska bli en nystart. Det blir tufft, hon vågar knappt prata med någon men hon har klasskompisar som försöker, men det går liksom inte. När Liv inte pratar så slutar klasskompisarna försöka få med henne på grejer.

Men (det finns alltid ett men) på bussen till skolan dyker en tjej upp som liksom verkar fatta. Hon pratar på och låter Liv vara ganska så tyst. Dessutom finns Gunnar som går i hennes klass. Han och Liv ska göra ett grupparbete ihop och det går rätt bra (Dessutom är han sööt). Men arbetet ska redovisas inför klassen och Liv dör lite varje gång hon tänker på det.

Jag höll på att bli galen på Liv. Hon gör det så jobbigt för sig och ber inte någon om hjälp. Hon verkar ha världens finaste pappa, men hon vill inte vara en börda för honom. Hon googlar och kollar på nätet, men tar inte kontakt med BUP eller Kurator eller liknande. Samtidigt är hon en så rolig och fin person men kan inte hitta modet att visa det. Saker och ting gör att Livs situation blir helt ohållbar, men vad gör man när man helst inte pratar med någon.