Ok, när jag började läsa Jenny Jägerfelds Hål i huvudet så var mina förväntningar enorma. Jag älskade verligen hennes Här ligger jag och blöder och fick bita mig i läppen då och då för att inte skratta allt för högt på tåget (medresenärer brukar inte uppsaktta människor som skrattar för sig själva, det kan vara ett tecken på galenskap). Så jag förväntade mig mycket av Hål i huvudet , kanske lite väl mycket. Men jag tyckte den var riktigt bra den med, fast Här ligger jag och blöder är bättre.
Det handlar om Minou vars pojkvän sedan fyra år gör slut via ett kassettband. Minou är sårad, arg och ledsen och vet inte hur hon ska få rätsida på livet igen. Hon känner att hon inte kan stanna kvar i sin lägenhet där de har bott tillsammans. Hon tar sitt pick och pack och drar till San Sebastian i Spanien på obestämd tid. Där träffar hon Satan (eller Owen som han egentligen heter) och exet känns lite längre bort, men hon har med hans kassettband. Minou har svårt att glömma Isak (exet) och undrar om de fyra åren de hade ihop bara var slöseri med tid, eller vad var det? Hur kan kärlek bara ta slut?
Minou bjuder på en resa både geografiskt och i sin själ. Hon berättar om sin trasiga och lite konstiga familj, om hennes liv ihop med Isak och om att ta sig samman och börja om. Fast Minous sätt att ta sig samman är en aning drastiskt, men väldigt kul att läsa om.
Ja, gillade du Här ligger jag och blöder så gillar du Hål i huvudet. Jägerfelds hjältinnor är orädda, smått galna, smarta och det går inte att inte gilla dem. Även om man sitter och tänker -nej, nej gör inte så, när de får sina infall, så gillar man dem och önskar att allt ska bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar