Splitter

Sällan har jag läst en bok med en bättre väg in i själva berättelsen, man bara sugs in och blir en del av den. Jag tror att det bland annat beror på att Charles Benoit som har skrivit Splitter låter sin huvudperson tala direkt till oss. Vi blir du med Kyle Chase som allt handlar om.

Jag gillar den också eftersom det är en speciell berättelse på många sätt, framförallt språket i boken men också själva berättelsen.

Så här börjar det: Du är förvånad över allt blod. Han tittar på dig. Uppstärrade ögon, gapande mun, ansiktet nästan lika vitt som skjortan. Han är lika förvånad han. Det är inte så mycket glassplitter, bara några mindre skärvor kring hans fötter och en stor glasbit, som ett taggigt linjediagram med sylvassa spetsar, blodet forsar över den som regn över en vindruta...

Sen börjar Kyle tänka tillbaka på allt som varit och fört honom fram till stunden med allt blod. Var och när gick det fel? Han backar bandet och vi får träffa hans kompisar, lärare, föräldrar och kärlek. I skolan är han en bråkig elev som skulle ha stora möjligheter bara han anstängde sig lite och slutade strula (enligt lärarna). Hemma tjatar de mest på honom om betyg, klädstil och om att skaffa extra jobb. Han känner att han gör sina föräldrar besvikna. Hans kärlek Ashley har han inte vågat bjuda ut men snart ska han. Han har fått en ny vän, Zack, som han inte vet var han har än.

Kanonbok, lägg den genast till sommarens "att-läsa-lista".