Isdraken

Isdraken av Mikael Engström fick mig att skratta, gråta och att bli riktigt förbannad. Det är en trovärdig skildring av en kille som växer upp i en familj som har slutat fungera. Med en värme som lyser upp höstmörkret (eller är det vinter nu?) berättas Miks historia.

Mik bor med sin pappa och storebror i en förort till Stockholm. Hans pappa är alkoholist och kan inte ta hand om honom eller sig själv. Som tur är finns hans storebror Tony. Det är han som ser till att det finns mat och att räkningarna blir betalda. Men Tony är bara 17 och för att få pengar gör han inbrott och småstölder.

Mik är rätt stökig i skolan och trivs inte där. Han får kvarsittning och är ofta hos rektorn som inte vet vad hon ska göra med honom. De vet inget om hur han har det hemma och Mik berättar ingenting heller. Han skäms och hoppas att allt bara ska lösa sig.

Han har lovat sin storebror att bara öppna dörren för folk han känner och absolut inte för socialen, som har ögonen på dem. Men en dag när Mik är ensam med pappan, som är så full att han tror att spisen sjunger, så ringer det på dörren. Mik tror att det är Tony, så han öppnar. Men utanför står två socialassistenter. Miks pappa åker in på sjukhus och Mik lämnas ensam hemma eftersom han säger att Tony snart dyker upp.

Men dagen efter blir Tony tagen av polisen och Mik blir ensam. Han skickas till sin faster någonstans i norra Sverige, där ska han vara tills pappan blir bra igen. Mik trivs bra där och vill stanna. Men när pappan återvänder från behandling skickas Mik hem. Fast pappan mår inte bra och Mik tvingas till ett nytt fosterhem. Han vill tillbaka till fastern men det får han inte för socialen. Hon bor själv och de ser helst att han hamnar i en "riktig familj".

Familjen han hamnar i är en kärnfamilj, men han blir definitivt inte en medlem av den. Han får ett rum i källaren. Det låser mamman varje kväll så han inte kommer ut. Han får hjälpa till med familjens 10 hundar. Mik är rädd för hundar. Familjen ser honom mest som arbetskraft, inte som en kille som behöver hjälp (hemska, hemska elaka människor! Jag blir så arg på dom).

En hejdundrandes bra bok om en kille som överlever, trots tillvarons djävlighet Mik är påhittig, djärv och jag skulle vilja ge honom en sååå stor kram. Trots allt elände i boken så finns det massor av humor och värme.

Läs och hoppas ihop men Mik!