Vilken Klassresa!

Jag började med att läsa del två i serien om Rasmus och Malin (Rasmus + Malin = Sant) jag gillade den mycket, samtidigt som den störde min verklighetsbild. Har verkligen vissa 12-13-åringar det så.

Det är Moni Nilsson-Brännström som har skrivit böckerna om Tsasiki som står bakom historien om Malin och Rasmus. Men i Malin och Rasmus värld finns ingen trygg mamma att vända sig till, ungdomarna är ensamma i sin värld och föräldrarna verkar upptagna på sitt håll. Något som jag får lite ont i magen av.

I första boken Klassresan så börjar historien om Rasmus och Malin. Deras klass ska delas efter sommaren och därför ska de ut på en sista grej ihop, en klassresa. De ska paddla, grilla och höjdpunkten blir ett disco.

Först blev jag lite förvirrad över bokens upplägg, alla i klassen berättar sin historia varvat med Malins dagboksanteckningar. Men det funkar fantastiskt bra och historien får ett annat djup än vad den annars skulle fått.

Malin är en ganska vanlig tjej, en iakttagare, som hon kallar sig. Ganska snäll, duktig från en s.k. kärnfamilj. Hon dras till Rasmus som är en strulig kille som bor med sin mamma. De har just flyttat från förorten till city för att Rasmus ska komma ifrån sina kriminella kompisar och få en ny start. Så finns det en kille som heter Markus, han är tuffast i klassen. Men han förljer inte med på klassresan, han säger att han inte kan. Men sanningen är att han inte vågar övernatta utan sina föräldrar. Hamid är hårt hållen av sin strängt religöse far, han får absolut inte gå på disco. Till kompisarna säger han att han måste se fotollen på Tv. Klara har varit med om det mesta, förmycket för en 12-13-åring. Hon är kompis med överklass tjejen Alice som vuxit upp med barnflickor och ett tomt hus.

Det gör inte så lite ont att läsa om ungdomarnas utsatthet och ensamhet. Men samtidigt har de på något sätt varandra, de är bra kompisar som bryr sig om varandra. Jag rekomenderar definitivt att läsa fortsättningen, speciellt eftersom boken slutar med en riktig cliffhanger.