Ja, Stefan Castas
Den gröna cirkeln var en riktig resa. Även när jag läst klart boken och lagt undan den så spökar den, vad hände egentligen? Men det är inte en bok med ett risigt slut, nej, nej. Men det är mångtydigt och öppet.
Historien utspelar sig i en nära framtid. Det regnar mycket, ibland så mycket så att hela städer översvämmas. Men allt brukar återgå till det normala...ända tills en dag då det inte gör det. I alla fall inte för fyra ungdomar som under ett regnoväder sitter ute på ett trädäck vid sin internatskola. Plötsligt ökar stormen ännu mer, plåttak kommer flygande, bilar flyter förbi och slutligen slits även trädäcket med i stormen och förs iväg av de snabbt stigande vattenmassorna. En av ungdomarna är Judit som nästan i dagboksform beskriver för oss vad som händer.
Judit, en tjej till och två killar förs iväg och när de når land har något konstigt hänt. Landet de kommer till är något de inte känner igen, det är ödsligt och kargt. De hittar en gård med en död familj i. Det konstiga är att familjen sitter som vaxdockor runt middagsbordet och är liksom frusna i tiden, fast döda. Vad har hänt? Är Judit och hennes kompisar de sista överlevande människorna?
Å, spännande, inte konstigt att boken fick Barnens romanpris 2011.
ISBN 9789172994096
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar