Att vara jag

 

Anna Höglunds bok, Att vara jag, skulle jag vilja ge till alla som är sisådär 12-14 år, framförallt tjejer. När man är i den där svåra perioden, från barn till att bli vuxen. Den där perioden när man vet och känner att saker och ting håller på att förändras, man både vill och inte. Jag minns den perioden som jobbig, jobbig och ganska läskig.

Att vara jag är en serie (eller grafisk roman eller bilderbok) med fina illustrationen som ger boken en lite sorglig stämning, men samtidigt värme. Jag tycker den är hur fin som helst.

Rosa är 13 år, bor med mamma, pappa och storasyster. Hon är kär i Ville och bästis med Lolo och Fatima. Rosa tänker mycket på hur det är att vara tjej och varför det är så. Hela boken börjar med en bild av Rosa som står böjd över en spegel och kollar in hur hon egentligen ser ut i snippan, hon har mycket som snurrar i skallen.

Rosa funderar på massor av saker, som att ibland när hon lånar sin syrras tajta topp och högklackade stövlar kollar killar "först känns det pirrigt och kul. Kul att ha makt liksom. Tänk om jag skulle möta Ville. Tyvärr kollar gubbarna också. Och de säger saker. Det är som jag ser mig själv utifrån, genom någon annans ögon. Sen blir jag arg. Eller rättare sagt ledsen. För min kropp inte känns som min. Jag vill inte att gubbarna ska titta på min kropp så där. Varför ska jag inte kunna ha på mig vad jag vill?"

Rosa berättar om kompisar som sviker, jobbiga föräldrar, att få mens och om det kanske skulle vara bättre att vara kille? Hon gör också en serie om hur det har varit att vara tjej genom tiderna och den är kul, samtidigt som man blir förbannad (mina tankar går till Kunskapens frukt av Liv Strömquist, en annan toppen bok om att vara kvinna).

Kanonbok om att vara den man är och hur jobbigt det kan vara ibland.

 

ISBN 9789187707377