Kim har ärvt sin farmor och farfars hus i Värmland. När boken börjar kliver Kim av bussen och börjar gå mot huset som är omgivet av träd, mossa och blåbärsris. Då börjar också minnena från barndomen och uppväxten komma, innan Kim och mamman flyttade till Stockholm.
Bit för bit får vi som läser ta del av Kim och familjens trasiga och sorgliga historia. Hur pappan, som verkar varit lite av en byfåne, beställt en fru på "postorder". Han använde sin brors foto och någon annan skrev breven. Mamman hatade honom från början, men det var bättre än att resa tillbaka till "skitlandet". Farföräldrarna tyckte inte om mamman och Kim tänker att särskilt farmor hatade dem. Inte för att de var dåliga människor, utan för att de var beviset på att pappan inte kunde hitta en fru från trakten.
Kims historia är full av ensamhet, sorg och död. Kim plockar fram sina sorgliga minnen, tittar på dem och börjar förstå sin plats i det hela. Tonen i boken är sorgesam och dyster, men bilderna gör att den blir vacker och slutligen hoppfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar