Är det nu allt börjar?

Är det nu allt börjar? Det undrar Tilda som går i åttan och tycker att allt suger ganska ordentligt. Kompisarna känns inte som riktiga kompisar, skolan är tråkig och inget händer. Dessutom är Tilda fast i sin roll, ganska långt ned i den sociala hierarkin och det är hon trött på. Hennes enda tröst och riktiga vän har hon på nätet, en tjej som heter Emmy. Hon förstår Tilde perfekt och längtar också bort. De chattar och sms:ar varje dag och tillsammans har de fått en idé, de ska till Brighton på språkresa i tre veckor. Tilde och Emmy lyckas att övertala sina föräldrar och resan blir verklighet, därav titeln. Nu ska det vända och Tilde ska få vara någon annan, få en nystart bland nya människor i en ny stad. 

Allt verkar riktigt bra till att börja med, Emmy och Tilda får bo med en skitsnygg och trevlig kille som heter Lucas. Värdtanten som de bor hos är trevlig, klassen bra och i den finns Eddie som Tilda på en sekund blir kär i. Men ganska snart inser Tilda att hon kanske inte känner Emmy så bra som hon trodde och att resa bort inte löser alla problem. För hur blir man någon annan, måste man förändra sig själv för att passa in och hur mycket ska man ändra för att fortfarande vara sig själv?

Ni som har läst Utan djur så dör jag och resten i serien kommer att känna igen personerna i  Är det nu allt börjar? för det är samma Tilda det handlar om. Men de tidigare böckerna om Tilda, när hon går på mellanstadiet, är ganska roliga även om de också handlar om kompisar som sviker. Är det nu allt börjar? är inte en rolig bok. Det är en ganska allvarlig och sorgsen bok om att växa upp, om att vilja vara någon annan, på en annan plats med riktiga vänner och om att kunna andas och inte vakta sin rygg hela tiden. 

Jag tyckte riktigt mycket om boken och tror att många kan känna igen sig, fler än man tror.

    

   

En ocean av kärlek

Tahereh Mafis bok En ocean av Kärlek utspelar sig 2002, ett år efter terrordådet mot World Trade Center. Det är en bok om främlingsfientlighet och utanförskap, men också om vänskap och kärlek.

Shirin försöker sluta bry sig om att folk kastar skit på henne för att hon har fel namn, religion och etnicitet. Hennes familj kommer från Iran och efter terrorattentatet har påhoppen blivit fler och grövre. Nu har hon börjat i en ny skola igen (den tredje på ett år) och hon har bestämt sig för att inte försöka skaffa kompisar, inte bry sig om idioter och bara överleva high school. Hennes mantra är bara två och ett halvt år kvar. Shirin är född i USA, men ändå tycker folk att hon ska åka "hem" och att hon definitivt bör ta av sig sin hijab.

Första dagen i skolan så går allt rätt bra tills hon kommer till sin lektion i avancerad engelska och läraren undrar om hon har gått rätt. Läraren påpekar att Shirin måste förstå att detta är en svår kurs, då tappar Shirin det. Engelska är hennes språk och hon kan det fucking perfect, så då hamnar hon hos rektorn. Det är hela tiden små kommentarer som äter på henne och tillslut blir hon ledsen och  förbannad, även om hon försöker att inte bry sig.

Men så händer det grejer. På en biologi lektion får hon en labbpartner som heter Ocean och han är omöjlig att ignorera. Bara att vara i hans närhet påverkar Shirin och han är trevlig, intresserad och hur fin som helst på alla sätt och vis. Shirin kan liksom inte strunta i honom och han kan inte strunta i henne (trots att hon är ganska sur och avvisande). Men han är stjärna i basketlaget och Shirin ja, hon passar inte in i hans värld och kanske passar inte han in i hennes.

En ocean av kärlek är en fin bok om att det finns så mycket mer hos människor än det vi först ser.

Välj mig

Christina Lindström har skrivit ett gäng riktigt bra böcker som Jack, Hälsningar från havets botten och nu Välj mig.

Boken börjar första dagen efter sommarlovet när Silje och Mia ska gå till skolan för att börja nian. Mia pratar på som vanligt eftersom hon inte vet vad som har hänt än. Silje har inte orkat ellet kunnat berätta att hennes pappa är död och att de flesta i byn där de bor tror att han tagit sitt liv. För en stund vill Silje vara med en kompis som behandlar henne som vanligt. Mia har varit bortrest och har inte haft koll på vad som hänt hemma. 

Siljes pappa dog i början av sommaren och hon och hennes familj vet inte om det var en olycka eller om han tog sitt liv. De väntar fortfarande på svar från rättsmedicinska, men alla andra verkar tro att han begick självmord. För Siljes familj har sommaren varit hemsk och det är fortfarande hemskt. Mamman är ledsen och vill mest stänga in sig i sitt rum, likadant med Siljes storebror och Silje själv. Silje tycker att folk behandlar henne konstigt, ser på henne på ett nytt sätt och hon orkar inte riktigt med det. Det viskas om henne och om hennes familj, Silje tycker allt är hemskt.

När hennes bästis börjar hänga med två andra tjejer känner sig Silje bortvald. Men så träffar hon Alvin med världens finaste ögon. Fast Mia säger att hon ska akta sig för honom, att han inte är något att ha, men hon vill inte berätta varför.

Riktigt fin bok om sorg, saknad, kärlek och vänskap.

  

Kärleken vi inte förstår

Bart Moeyaert är en belgisk författare som fick ALMA-priset (Litteratur pris till Astrid Lindgrens minne) i år. Han har skrivit sisådär 50 böcker, men nästan inga är översatta till svenska. Så det är kanske inte så konstigt om du inte har hört talas om honom, jag hade det inte förrän nu. Men efter att ha läst Kärleken vi inte förstår så ser jag verkligen fram emot nästa bok som ska komma på svenska, Alla är ledsna nuförtiden. Den ska komma nu i höst, hurra!

Kärleken vi inte förstår handlar om en familj som inte verkar ha det så bra. Vi får träffa familjen tre gånger och boken är också indelad i tre delar, nästan som en novellsamling. I första berättelsen sitter familjen inträngd i en sommarhet bil påväg för att hälsa på den äldsta systern Bonnie. Det är soligt och de kör i ett vackert landskap omgivna av åkrar. Men så stannar bilen och storebrodern som kör kliver ur, han är ursinnig. I baksätet sitter mamman, lillasyster som är berättarrösten, en man som heter Bordzek och hans hund. Det är trångt, klibbigt och varmt. Mamman går ut för att prata med sonen och de börjar gräla. Systern i baksätet går ut och öppnar framdörren och tar med den minsta systern som sitter där, på en promenad. Systrarna går iväg och hör bakom sig hur grälet blir värre och värre.

Boken handlar om en splittrad och trasig familj, men också om syskonkärlek. Tjejen som är berättarröst är varm, medkännande och förmedlar ändå hopp i en ganska risig situation. I den andra delen i boken har mormodern dött och efterlämnat åt familjen att ta hand om en vän till henne. Det är någon de aldrig har träffat. Men har någon skrivit så i sitt testamente, då är det så.

I sista delen har storebrodern flyttat hemifrån och systern saknar honom. Dessutom är mamman borta och den äldsta systern är där för att ta hand om den.

Riktigt fin berättelse, absolut ingen lycklig historia, men ändå varm på sitt eget vis.

 


   

Den som vaktar gården

Ni kanske känner till Viktor Rydbergs Tomten, ni vet; Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma...

I den dikten går den snälla tomten runt och kollar så att allt är bra på gården med djur och människor, supersnäll! Men i nordisk folktro är gårdstomten inte alltid så snäll. Det gällde att se upp och hålla sig vän med tomten, annars kunde det gå illa.

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit om den inte så vänliga gårdstomten i Den som vaktar gården. Linn och hennes familj har kommit till farmors gård i skogen. Det har gått fyra månader sedan farmodern gått bort och nu ska de fixa, städa och slänga på gården.

Linns farmor har alltid pratat med Linn om tomten. Att det stora trädet på gården är hennes och tomtens, att tomten vaktar gården och att tomten vill ha gröt med smör i. Så hon får en dålig känsla i magen nästan på en gång när de kommer dit och börjar röja. När hennes pappa sågar ned trädet på gården förstår Linn att de gjort något riktigt, riktigt dumt. På natten hör hon hur det hasar runt under huset och nästa morgon ser de att någon har gjort repor i bilarna. Som om någon med riktigt vassa naglar dragit fram, men vad kan det vara för ett djur? Linn försöker berätta för de vuxna, men vem tror på tomten innan det är för sent?

Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Filix Wood - Bara den svagaste överlever

 Filix Wood - Bara den svagaste överlever är den första delen i en planerad serie av Petrus Dahlin. Det är en blandning av äventyr, fantasy, skäck och en gnutta Robinson.

Filix bor med sin kända och överbeskyddande mamma. Hon brukar påpeka att Filix är känslig, svag och håller honom ofta hemma från skolan så han kan vila upp sig. Filix har inget emot skolan, men sitter samtidigt gärna hemma och spelar dataspel.

Men så en dag börjar han känna konstiga ryckningar i magen. Det är precis som om det sitter en tråd där som vill dra honom åt ett visst håll. Han försöker strunta i det, men det går inte. Helt plötsligt är han i en affär för campare och köper friluftsgrejer. Han längtar ut i skogen, han som aldrig lämnat staden och som inte gillar att vara ute.

Filix övertygar sin bästis (som inte heller gillar uteliv) om att de ska tälta i skogen. Mamman väljer ut en trygg plats och ska hämta dem på morgonen. Men inget blir som Filix tänkt. Kompisen vill inte stanna i skogen och åker hem. Filix vill stanna och berättar inte för mamman att han är själv i skogen. Istället ger han sig av rätt in i skogen för det rycker i snöret i hans mage. Och det dröjer inte jättelänge förrän han är vilse, förvirrad och upphittad av märkliga personer i djurhudar.

Filix har råkat hamna i en hemlig skyddad värld, där inga från utsidan är välkomna. Han blir kastad i en bur och ganska snabbt bestäms det att han ska offras till fåglarna. Men han har tur, en av de som bestämmer ser att han är en återvändare. Hon säger att han tillhör dem och är en av dem. Filix fattar inte mycket men han förstår att han inte får återvända hem. Han förstår också att människorna vakar över något hemskt som framkallar levande döda, elaka ting och att omvärlden faktiskt är i fara.

   

Fjädrar

 "Hoppet" är det där med fjädrar -
som i själen slår sig ner -
och börjar sjunga utan ord -
och aldrig - nånsin - slutar (Emily Dickinson)

Jacqueline Woodson fick Astrid Lindgren-priset 2018 och jag tyckte jättemycket om hennes bok Brun flicka drömmer. Fjädrar är den andra boken av Woodson som jag läser och den är också en finfin läsupplevelse som lämnar mig alldeles mjuk och fluffig i hjärtat.

Fjädrar inleds med citatet ovan och det följer sedan med genom hela boken. Frannies lärare läste dikten för dem och sedan stannade den kvar hos henne. Det är Frannie som är bokens berättare. Hon bor med mamma, pappa och storebror på den sida av motorvägen där bara svarta bor. Så den dag när en vitblek kille med långt hår börjar i hennes klass är alla näst intill chockade. Vad gör han på deras sida om motorvägen? Han hör definitivt inte hemma hos dem, eller? De tycker det är något konstigt med honom, han gråter på lektionerna, är väldigt tyst och ändå så lugn och trygg. De börjar kalla honom för jesuspojken och Frannies bästis tror att han kan vara Jesus på riktigt.

Hemma hos Frannie är allt som vanligt igen. Pappan är borta och jobbar mycket, hennes bror är störig, snäll och stilig. Många tjejer kollar efter honom, men när de fattar att han är döv så tappar de intresset. Det är något som gör Frannie ilsken och ledsen. I deras familj är de tvåspråkiga, engelska och teckenspråk. Mamman har varit ledsen och kanske också deprimerad eftersom hon fick ett missfall för något år sedan. Nu är hon gravid igen och Frannie är väldigt väldigt orolig. Vad händer om mamman får missfall igen och blir ledsen?

Så är det det där med hoppet, det finns där hos alla. Mamman och pappan som hoppas och tror att de ska få ett barn till, Frannies bror som vill känns sig hemma överallt och inte bara i dövskolan, Jesuspojken som vill hitta nya vänner, Trevor, klassens mobbare, som har sidor han inte visar och hos alla dem sitter hoppet och sjunger. 

Fjädrar är en varm och fin berättelse som jag blev glad av och jag tänker också ta med mig den lilla dikten ovan och hoppas att alla bär med sig sina fjädrar.