Kanske en klassiker!

Duktig pojke av Inger Edelfeldt läste jag för första gången när jag var sisådär 15 år och när jag såg den på hyllan i biblioteket tog jag den. Jag mindes den som en stark bok som jag gillade mycket. Det var första boken där jag läste om homosexuell kärlek och jag har inte glömt den. När jag nu läste om den som 34-åring så gillar jag den fortfarande och tycker att den borde läsas av många fler än mig. Jag fattar verkligen varför jag fortfarande kommer ihåg den.

Det handlar om Jimmy som bor med sin "mor" och "far" under ganska stränga förhållanden i Stockholmtrakten. Han är utanför i skolan och blir mobbad. Inte förrän på högstadiet får han en kompis, som visserligen är ganska taskig, men ändå. Han försöker vara intresserad av tjejer som sin kompis, men det känns inte rätt. Han börjar förstå att han är gay och vad innebär det? Shit, tänker han, ska jag smygtitta på killarna i duschen nu eller vaddå? Han tänker att så borde såna som han fungera. Han känner sig onormal och vet inte hur han ska vara. Jimmy tror dessutom att han aldrig kommer att kunna berätta för sin omgivning, för hur ska de behandla honom då?

Boken kom ut första gången 1977, men konstigt nog fungerar den jättebra även nu. Den har kommit i många upplagor och det fattar jag. Riktigt bra bok om kärlek och att våga vara den man är.