Det är Kims bästa vän Moa som kör av vägen och dör. Kim har alltid tänkt att man skulle få en varning innan ens liv går i tusen bitar, men nej. Det är en helt vanlig tisdag när hennes andra kompis Amanda ringer och berättar att Moa är död. Sedan får vi läsa hur Kim tar sig från dag ett till dag tvåhundraarton.
Det är en sorglig berättelse som Kim berättar med den svartaste humor. Kim blir som förlamad när Moa är borta och undrar, hur kan världen fortsätta när Moa inte finns. Hon undrar varför Moa satte sig i bilen och körde efter hon druckit och sedan in i ett träd. Kan hon ha gjort det med mening och i så fall varför?
Kim orkar inte gå i skolan, inte umgås med vänner, inte med familjen och hon orkar inte besöka Moas grav på dagen. Men på natten orkar hon gå dit och där träffar hon Stig. Han besöker sin frus grav på natten och Kim gillar Stig. Han blir hennes vän, fast han är pensionär och allt.
Föräldrarna är oroliga för Kim, de vill skicka henne till kurator och till psykologer. Men Kim vill inte prata med någon, vad hjälper det? Kim vägrar att samarbeta, hon vill inte tänka på framtiden och vad som ska hända efter gymnasiet. Hon fattar inte hur alla bara kan fortsätta som vanligt.
Sedan lär hon känna Erik bättre, han är Moas storebror och det verkar som om han vill att de ska bli mer än vänner. Men Kim vet inte vad hon känner, för när hon ser på Erik ser hon bara Moa.
En sorglig och fin bok om döden och de som måste leva vidare. Men en bok med mycket humor och värme mitt i allt elände och känslostormar.
ISBN 9789129698077
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar