torsdag 11 juli 2019

Fjädrar

 "Hoppet" är det där med fjädrar -
som i själen slår sig ner -
och börjar sjunga utan ord -
och aldrig - nånsin - slutar (Emily Dickinson)

Jacqueline Woodson fick Astrid Lindgren-priset 2018 och jag tyckte jättemycket om hennes bok Brun flicka drömmerFjädrar är den andra boken av Woodson som jag läser och den är också en finfin läsupplevelse som lämnar mig alldeles mjuk och fluffig i hjärtat.

Fjädrar inleds med citatet ovan och det följer sedan med genom hela boken. Frannies lärare läste dikten för dem och sedan stannade den kvar hos henne. Det är Frannie som är bokens berättare. Hon bor med mamma, pappa och storebror på den sida av motorvägen där bara svarta bor. Så den dag när en vitblek kille med långt hår börjar i hennes klass är alla näst intill chockade. Vad gör han på deras sida om motorvägen? Han hör definitivt inte hemma hos dem, eller? De tycker det är något konstigt med honom, han gråter på lektionerna, är väldigt tyst och ändå så lugn och trygg. De börjar kalla honom för jesuspojken och Frannies bästis tror att han kan vara Jesus på riktigt.

Hemma hos Frannie är allt som vanligt igen. Pappan är borta och jobbar mycket, hennes bror är störig, snäll och stilig. Många tjejer kollar efter honom, men när de fattar att han är döv så tappar de intresset. Det är något som gör Frannie ilsken och ledsen. I deras familj är de tvåspråkiga, engelska och teckenspråk. Mamman har varit ledsen och kanske också deprimerad eftersom hon fick ett missfall för något år sedan. Nu är hon gravid igen och Frannie är väldigt väldigt orolig. Vad händer om mamman får missfall igen och blir ledsen?

Så är det det där med hoppet, det finns där hos alla. Mamman och pappan som hoppas och tror att de ska få ett barn till, Frannies bror som vill känns sig hemma överallt och inte bara i dövskolan, Jesuspojken som vill hitta nya vänner, Trevor, klassens mobbare, som har sidor han inte visar och hos alla dem sitter hoppet och sjunger. 

Fjädrar är en varm och fin berättelse som jag blev glad av och jag tänker också ta med mig den lilla dikten ovan och hoppas att alla bär med sig sina fjädrar.

2 kommentarer:

Maude sa...

Jag har precis läst ut denna lilla pärla till bok, och jag känner mig verkligen tagen! Fjädrar är en berättelse som förmedlade hopp och gjorde mig varm och lycklig inombords.

Jennie Elmén sa...

Ja, visst är det en pärla!