Själlös av Gail Carriger är som en riktigt härligt lyckad blandning av Jane Austen, Sherlock Holmes (de nya filmerna med Robert Downey Jr och Judd Law) och True blood. Låter det märkligt? Det var det, men ååå så bra!
Själlös är den första boken om Alexia Tarabotti och utspelar sig i London i slutet av 1800-talet. Men i hennes London har övernaturliga varelser kommit ut och är en del av samhället (precis som vampyrerna i True blood). Alexia är ovanlig även bland vampyrer, varulvar och spöken. Hon är en själlös och det innebär att hon kan neutralisera de andra varelserna. När hon rör dem blir de liksom ofarliga. Förr jagade såna som Alexia de andra. Men Alexia är en dam och hänger i de finare salongerna. Hon vet att hon är själlös men de flesta runt henne vet det inte, inte ens hennes familj.
Boken börjar med att Alexia råkar döda en vampyr med sin parasoll (som mer är ett vapen) eftersom han anföll henne. Det är väldigt ovanligt med vampyrattacker, de har stränga regler att följa. När ROF (registreringsverket för onaturliga företeelser ) dyker upp med Lord Maccon (varulv) som ansvarig för utredningarna, visar det sig att det är en ny vampyr. Det är också väldigt ovanligt, dessutom börjar vampyrer och varulvar försvinna.
Lord Maccon och Miss Tarabotti gillar inte varandra och bråkar så fort de träffas. Alexia tror verkligen att han hatar henne och dessutom kan inte en Lord vara intresserad av henne, hon är för gammal (26 år), för ful och halvitalienska. Men när någon börjar följa efter och försöka kidnappa Alexia, gissa vem som räddar henne? Fast Alexia är ingen mes, hon fixar det mesta själv. Det är mest Maccon som vill vara involverad.
Jag gillade verkligen Alexia, Maccon och hela deras Steampunkgrej. Därför är det bra att det finns fyra böcker till om Alexia på engelska och på svenska kommer del två, Chanslös, i höst...jag väntar (hör mina fingertoppar trumma mot bordsskivan).
ISBN 9789173552271
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar