fredag 17 oktober 2008

"Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian" av Alexie Sherman är en hjärtskärande historia om en 14-årig killes kamp med sig själv och sin omvärld. Boken är baserad på författarens egna upplevelser och den har vunnit flera väldigt fina priser. Den är VERKLIGEN värd allt beröm för den var riktigt, riktigt bra.

Bokens huvudperson är Arnold Spirit Junior, fast han kallas bara för Junior. Junior är hela Spokane-reservatets nörd. Han läspar, stammar, föddes med vattenskalle och retas av nästan alla. Junior sitter helst hemma på sitt rum och tecknar serier. Boken är full av Juniors fina bilder av sig själv och sin omgivning. Han har en bästa vän som heter Rowdy. De har varit kompisar sen de var små och nu är Rowdy en riktig tuffing som försvarar Junior mot hans plågoandar.

En dag när Junior sitter i sitt klassrum och läser ur en lärobok så blir han tokförbannad. Han upptäcker att det står ett namn skrivet i boken. Det är hans mammas gamla bok, det innebär att boken är minst 30 år gammal. Han får nog och kastar iväg boken rakt på läraren mr P. Junior blir avstängd i en vecka. Då söker mr P upp honom för att tala med honom. Han säger att han förstår varför Junior kastat boken, det är för att junior inte ger upp. Mr. P menar att han har sett allt för många smarta, talangfulla elever som inte kommer någonvart eftersom deras föräldrar har gett upp och lärt sina barn att göra det samma. Därför ger han Junior rådet att lämna reservatet så fort han kan.


Junior följer hans råd och börjar på en ny skola, utanför reservatat. Där är det bara han och skolmaskoten som är indianer. Det är ändå inte hans största problem. När han börjar i den nya skolan så vänder Rowdy honom ryggen och han står ensam mot alla, både i reservatet och i den nya skolan.

Detta är en slags eländesskildring, för tillvaron i reservatet som Sherman beskriver är inte kul. Många indianer är arbetslösa, missbrukare, väldigt fattiga och många dör i förtid. Hopplösheten är stor och människorna lever som i ett vakuum, ovissa om det finns någon framtid. Men Sherman berättar sin historia med stor värme och allt är inte mörker. Man skrattar liksom med en liten kniv i bröstet. För boken är kul och de personer han beskriver har humor trots sin utsatta situation.

Jennie + Arnold = SANT ! (Ja, jag gillade verkligen honom och hans berättelse).





4 kommentarer:

Filip Larsson sa...

Riktigt bra sammanfattning. Fortsätt så👌🏼👌🏼

Filip Larsson sa...

Riktigt bra sammanfattning. Fortsätt så👌🏼👌🏼

Filip Larsson sa...

Riktigt bra sammanfattning. Fortsätt så👌🏼👌🏼

Filip Larsson sa...

Riktigt bra sammanfattning. Fortsätt så👌🏼👌🏼