Ursäkta, lite kärlek tack!

Johanna Thydell. Att en bok bär hennes namn på dess pärmar innebär ganska stora förväntningar. När titlen på samma bok är Ursäkta att man vill bli lite älskad, då kan den inte vara dålig. Så klart var den superduperunderbar. Den, eller snarare Nora som är huvudpersonen, bara vandrade rakt in i mitt hjärta.

Nora beskriver sig själv som en normal tjej, inga stora drömmar, ingen psykisksjukdom, föräldrarna är inte skilda, ingen har alkoholproblem och ingen har dött. Hon spelar inte i band, kan inte rita och hon heter Nora Jonasson inte speciell alls överhuvudtaget.

Nora har två bästa vänner, Jossan och Lisa. Jossan är en träningstjej och Lisa den snygga, lite galna kompisen. Nora älskar dem båda. Men allt skiter sig på en fest, Lisas kille blir kär i Nora istället och Lisa blir så klart sur. Så sur att hon stryker Nora från planeten jorden. Nora blir jätteledsen för hon menade inte att flörta med Jack (Lisas kille), eller? Dessutom blir Nora sur på Lisa. Hon som alltid är så himla snygg, perfekt, rolig och bäst på alla vis. Bara för att inte hon kan ta att en kille dumpar henne så går det ut över Nora.

Samtidigt är hon kär i sin storebrors kompis, Stoffe. Hon vill så gärna vara någon som killar gillar, så hon mer eller mindre uppfinner ett alter ego. En tjej som intresserar sig för fotboll, gillar en annanslags musik än vad hon brukar och ser på andra filmer. Visst blir Stoffe intresserad, men är det av henne?

Boken är skriven i dagboksform, men inte som Kära dagbok, utan mer i form av 161 punkter under olika rubriker. Hum, det lät ju inte så kul, MEN det är det. Dessutom dyker Noras egna ordspråk upp lite då och då nederst på sidorna. Här följer några:

Det är lungt skall man aldrig säga ty det är det aldrig ty totalt tvärt om äro det.

Skrattar bäst som skrattar snyggast.

En gång Nora alltid Nora.

Alla sätt är bra men inget funkar.

Ja, ni fattar. Sånt som iallafall jag uppskattar och i sitt sammanhang ännu bättre.

Välkommen hösten, det finns tokmånga bra böcker att kura ihop sig med och bara mysa och låta det regna utanför, vem bryr sig?