Ibland eller ja, ganska ofta luras jag av böckernas utsidor. Muren av Titti Knutsson tilltalade verkligen inte mig, för vad är det på utsidan egentligen? Men nu när jag läst boken fattar jag, men tycker fortfarande att en så här bra bok borde ha en snyggare utsida.
Boken har två huvudpersoner, Peter och Sofia. De bor på var sin sida av en mur, de tillhör två olika grupper av människor (krokodiler och gnagare) och lever helt olika liv. Det de har gemensamt är att båda drabbas av den krigssituation de lever i. De är ofta rädda för soldater, för fienden och för att något ska hända familjen. Peter och Sofia berättar vartannat kapitel om vad som händer tills deras historier till slut möts.
Peter bor med sin mamma och pappa i ett stort hus med pool. De har alla bekvämligheter som vi har idag, vatten, el, toalett, datorer, spel och mer där till. Han går i skolan och lever ändå ett rätt normalt liv. Sofia som bor på andra sidan muren har inget av det. Elen och vattnet har krokodilerna (fienden) tagit, så nu måste de laga mat över öppen eld och hämta vatten i en källa. Ingen går i skolan längre eftersom den är sönderbombad.
Sofias pappa jobbar som hästskötare hos Peter och måste varje dag bege sig genom avspärrningar och soldaterna. Sofia är rädd att han inte kommer att komma tillbaka varje dag han går. Peters mamma är jornalist och han är rädd att hon ska bli dödad under något repotage. Peter och Sofia lever väldigt olika liv ändå är mycket gemensamt. De hatar folket på andra sidan muren och vet att det är deras fel att de lever i ett krigstillstånd. Både Peter och Sofia märker att något är på gång. Båda bor nära muren och på båda sidor känner man att något hemskt är på väg att ske. På Peters sida höjs säkerhetsivån och på Sofias sida försöker de vuxna beväpna sig.
Mycket, mycket spännande. Boken påminner lite om Så har jag det nu av Rosoff, där ungdomar kastas ut i krig utan att veta vad som händer och varför. Muren har en fortsättning som heter Kampen och den ska jag läsa nu.
2 kommentarer:
Läste Muren förra årer. Den är intressant och väl värd att läsas.
Ja, jag gillade fortsättningen också. Jag tycker om när krigsskildringar inte är svarta eller vita och inte bara en sida (av muren) är den onda.
Skicka en kommentar