Pappan med de stora skorna

Å, detta var en liten pärla på 118 sidor som gjorde mig glad i hela kroppen. Jag avslutade boken med ett leende och ser verkligen fram emot att läsa del två och tre. Boken heter Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna och är skriven av Moni Nilsson som mest är känd för böckerna om Tsatsiki.

Semlan fyller snart 13 år och hennes föräldrar har nyss skilt sig. Hennes pappa har flyttat till ett likadant radhus några gator bort. Semlan känner att hon borde vara ett olyckligt skilsmässobarn, men det är hon inte. Hon och hennes lillebror, Bento, har det ganska bra. Semlan älskar sin pappa (som är någon slags kändis) och sin mamma och tycker att det på sätt och vis att det är bra som det är nu. Så när pappan kommer hem till mamman och vill flytta ihop så tycker Semlan det är en väldigt dålig idé.

Semlans bästa kompis heter Gordon och han är lite speciell. Han skäms aldrig för något och han är antagligen kär i Semlan. Gordon brukar leta efter parallella världar genom att försöka se sprickor i verkligheten, det går så där. Han och Semlan brukar dessutom leka kärleksleken (där man övar på att hångla. Något de gjort sedan de var nio år) och nu har Gordon kommit på att de ska försöka komma med i Guinness rekordbok. Den längsta kyssen varade i si-så-där 30 timmar och det ska Semlan och Gordon slå.

Semlan i sin tur är kär i Lino, som hon tycker är störig på ett gulligt sätt. Men Lino tror att Semlan är kär i Gordon och Semlan tror att Lino är kär i Bebben (näst snyggaste tjejen i klassen med näst störst bröst), kompilicerat värre.

Pappan med de stora skorna är en berättelse om väldigt mycket och Nilsson gör det så bra. Det handlar om att äntligen få sin mens, fast då är det så klart en pappavecka och han lär inte ha några bindor liggande. Att vara så kär så att man gömmer sig i träd för att spionera och givetvis ramla ned framför fötterna på den man smyger på.

Japp, mysigt och så klart jättebra!