Jinx av Margret Wild är en bok som jag har hållit i min hand mer än en gång, men liksom aldrig fått lust att läsa. Varför kan man undra så här i efterhand, för det är en riktig pärla. Den påminner lite om Vad min flickvän inte vet och Människoätande människor i Märsta (vars författare, Aase Berg, har översatt Jinx). Det är en bok som till sin form påminner om poesi, men det är en hel lång berättelse.
Jinx heter från början Jen och hon bor med sin mamma och lillasyster Alice. Jens och Alices pappa lämnade dem när Alice föddes med downs syndrom och sedan dess har de haft två plastpappor. De träffar sin pappa då och då, Jen kallar honom för råttan och är arg och besviken på honom.
Jen är ihop med Charlie och hon är tokkär i honom, så kär att hon inte kan se att han har problem. Inte förrän han tar sitt liv förstår hon att hon aldrig riktigt kände honom. Jen tar hans död hårt och börjar festa, vara ute sent och det gärna i dåligt sällskap. Men detta leder till att hon träffar Ben. Ben vill vara ihop med Jen men hon vill inte riktigt. Men en kväll när Ben är ute med sina kompisar hamnar han i bråk med en kille och det leder till att även han dör. Han råkar trilla och slå i huvudet så illa att han dör. Det är nu Jen får sitt smeknam Jinx (= otur).
Boken berättas inte bara av Jen, även hennes kompisar, mamma, pappa och pojkvänner får berätta sin historia. Det är tur för alla har något viktigt att berätta. Mycket handlar om hur vi människor vill bli älskade och ha någon att älska. Jens mamma är förälskad i en man som inte besvarar hennes känslor, hon vill inte vara ensam längre. Connie, Jens kompis, är lesbisk men vågar inte berätta för sina föräldrar. Serena, en annan kompis, vill att hennes föräldrar ska bry sig och se henne (när hon piercade näsan tog det en vecka innan de såg det). Ruth (också Jens kompis) är förälskad i Ben som är förälskad i Jen.
Stora känslor i denna underbara bok som är snabbläst och riktigt kanonbra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar