Jag händer jämt

Andrea är sexton år när hon faller pladask för ett mörkt hårsvall som flirtar och halsar tequilashots. Den några år äldre Hedvig hämtar självsäkert upp Andrea i sin bil utanför skolan och bjuder ut på dejt med Festis och kexchoklad på en sten utanför macken. Detta är inledningen på en himlastormande förälskelse som efterhand övergår i svartsjuka, kontroll och till slut även både fysisk och psykisk misshandel. Andrea och Hedvig sluter sig som i en kokong. Andrea flyttar hem till Hedvig, och slutar att gå till skolan, svara på sms och träffa familjen. Tidigare har Andrea drömt om att bli jurist, men nu handlar tillvaron om att blidka Hedvig och få henne nöjd och glad.

Boken pendlar mellan att berätta om det destruktiva förhållandet mellan Andrea och Hedvig, och livet efter Hedvig. När Andrea har flyttat hem till sin pappa igen och gör mest ingenting mer än att försöka kliva upp ur sängen och leva. Hur tar man sig egentligen vidare efter att ha blivit släpad i misstankar, hårda ord och övergrepp? Läker verkligen tiden alla sår? 

Jag händer jämt är Emma Rävås debutbok. Och visst, temat är tungt och mörkret ligger stadigt över sidorna. Ändå sträckläser jag och fascineras av den starka och gripande berättelsen, som trots Andreas alla jobbiga upplevelser och minnen bjuder på pirriga känslor, lojala vänner och en familj som inte ger upp. Jag kände mig en smula mörbultad efter bokens sista sida, men glad. Jag händer jämt är en läsupplevelse värd bildliga blåmärken. 

Fredrika Sjöberg