Säg nåt då!

 

Vissa böcker känns i hela kroppen att läsa och Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall är en sådan bok. Jag saknar verkligen inte högstadiet och då hade jag det helt okej. Men jag kommer ihåg maktspel, positioneringar, vilka som var inne, vilka som var ute och att det var fruktansvärt jobbigt. Dessutom var det högst oklart varför vissa var de populära som alla ville vara med, de var oftast inte mer speciella än andra. Säg nåt då! fick mig att minnas all skit från då, men boken påminde också om att det faktiskt kunde vara rätt bra också (min första stora förälskelse drabbade mig i sjuan).

Säg nåt då! handlar om Anton som ska börja nian och boken börjar veckan innan skolan startar. Han har mer eller mindre alltid haft få eller inga kompisar och varit klassens hackkyckling. Som tur var har han Emma som är hans bästa och enda vän. Tillsammans längtar de efter gymnasiet då de ska välja estet och få nya vänner. 

Men lördagen innan skolstart dyker Emma upp hos honom och är jätteskum. Tillslut klämmer hon fram att hon inte tycker att de ska hänga mer. Anton fattar inget och allt han kan klämma fram är ett okej. Men allt är låångt ifrån okej, nu är han helt själv och det blir tydligt när skolan börjar. Ingen frågar hur han haft det på sommaren, ingen sätter sig bredvid honom i matsalen och Emma tittar inte ens på honom. Han fattar verkligen inte, varför gör hon så här? Helt plötsligt är hon med två tjejer i klassen som hon aldrig varit med innan. När hände det undrar Anton, vad har han missat?  

Hemma är det också jobbigt, Antons mormor dör (samma dag som Emma "gör slut"), så mamman är ledsen och Anton vill inte bekymra henne för hur han har det. Så han säger inget till henne om att han och Emma inte är vänner längre. När det blir höstlov bestämmer han sig för att åka och bo hos sin morfar som bor i en annan stad. Anton känner att han vill komma hemifrån och morfar blir såklart jätteglad. När han och morfar åker till biblioteket träffar han av en slump Vega. De börjar prata, gillar varandra direkt och det visar sig att hon bor granne med hans morfar. Innan veckan är slut har de mer eller mindre blivit ihop. Men så säger Vega att hon vill komma och hälsa på Anton och träffa hans kompisar. Anton får panik, vad kommer hon tycka om hon får veta att han är en sån som inte har några kompisar? Kommer hon fortfarande gilla honom eller blir allt som vanligt igen, ensamt.

Jag tyckte verkligen om boken och Anton. Jag önskar så att alla Antons i världen får känns sig omtyckta och fina, det förtjänar alla.