måndag 8 november 2010

Först så går det upp...



Jag har inte läst Ulrika Lidbos första bok Decembergatans hungriga andar, som fick både Slangbellan (delas ut av sveriges författarförbund till bästa debutanten i barn- och ungdomsgenren) och Stora läsarpriset (utses av läsarna och delas ut av communityn bokcirklar.se). Men jag måste nog göra det efter att ha läst Farsta fritt fall som är Lidbos andra bok. Som vanligt när jag hittar en bra bok är jag lite trött idag och inser att jag antagligen inte hade behövt läsa hela boken med en gång. Fast ibland kan jag inte låta bli, speciellt när tankemönstert är "bara ett kapitell till".
Ja, boken handlar om två tjejer som är totalt olika varandra. Henrika är nyinflyttad till Farsta och kommer ifrån Lund. Hennes pappa är sjukskriven på halvtid efter en hjärtinfarkt, men jobbar annars som polis. Mamman är karriärskvinna som aldrig är hemma. Henrika är en ganska vanlig 16-åring, duktig i skolan och kanske lite nördig. Hon saknar sina kompisar i Lund och hoppas så på att hon ska passa in i den nya skolan. Men det är inte lätt att få nya kompisar, Henrika känner sig osynlig och undrar om någon verkligen skulle märka om hon bara försvann.
Mira är en värsting, eller något åt det hållet. Hon festar för mycket, snattar lite väl ofta, skolkar alltid och är oerhört trött på sitt liv som det är. Hennes pappa dog när hon var liten och hennes mamma är en missbrukare som då och då försöker få ordning på sitt liv. Nu är det dags igen, hennes mamma säger att nu ska det gå, allt ska bli bra. Men Mira vågar inte tro på henne, fast hon vill så gärna. Hon bestämmer sig för att också ändra stil, nu ska det bli bra för henne med.
Mira och Henrika blir ihopparade inför ett projektarbete, något som kommer att påverka dem båda två, fast på helt olika sätt. Mira är på väg upp från botten och Henrika verkar vara på väg i motsatt riktning.
Till alla som gillar böcker som liknar Emma Granholms (Liv & Lovisa, Ett nytt liv på köpet), Åsa Anderberg Strollos (Blod och Bryta om), Sofia Hedmans (Jag vill ha ett liv) så kan jag varmt rekommendera Farsta fritt fall.


1 kommentar:

Monika Häägg sa...

Låter intressant! Tack!